HC

Ngaramtoni

2009-01-21T18:18:00.002+03:00

Efter en vecka i Tanzania har jag hunnit fräscha upp gammal swahilivokubulär och mitt huvud idag är fullt av massa huku, yupo, ipo, wapi, hawa, ile, ule etc. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå att jag en dag ska kunna skilja på dessa viktiga småord och även använda dem i mitt tal! Men, men...den som lever får höra!

Hitintills har mina dagar bestått av självstudier i swahili på förmiddagen och efter lunch har jag antingen varit inne i Arusha med husan Baselisa eller besökt min väns kyrka där de arbetar med självhjälpgrupper och mikrolån.

Igår anlände makarna Andersson vars hus jag har bott i den senaste veckan. Helt plötsligt blev det mycket svenska för min del istället för stapplande swahili med Baselisa och trädgårdsmästaren Jeremia.

På förmiddagen idag tittade en Hanna och Markku in. Makarna och deras barn träffade jag första gången 2001 när jag jobbade på Svenska Skolan i Nzega. På den tiden bodde de i Katesh men numera bor de i Nzega. Hanna frågade om jag inte hade lust att hänga med dem till Nzega på fredag vilket jag har bestämt mig för att göra. Jag har inte varit där sen 2001 och det ska bli riktigt spännande att komma tillbaka! Svenska Skolan finns inte kvar dock. När jag var där var det sista läsåret innan de stängde.

Jag tänker nog vara där i en vecka. Därefter har jag en möjlighet att komma och hjälpa till på IAS kontor i Arusha. Vi får väl se. Vad jag har lärt mig hittills i det här landet är att inte planera för det blir aldrig som jag har tänkt. Inshallah!

Tanzania

2009-01-14T21:36:00.002+03:00

Efter en månads tystnad så kanske det är dags att skriva något här. Jag har haft en underbar tid i Nairobi med gamla och nya vänner. Jag har insett hur mycket alla vänner här betyder för mig och hur mycket jag tycker om Nairobi, även om staden har sina baksidor.

Imorgon tar jag bussen till Tanzania där jag ska stanna en tid framöver. Hur länge vet jag inte, men längst till April. Det beror lite på framtida kontrakt. Jag har lite på gång, men inget som är säkert ännu. Jag meddelar här på bloggen när jag vet mer.

Ett av målen med Tanzania-resan är att träna på och lära mig bättre swahili. Jag har stor press på mig eftersom jag har sagt det till alla mina kenyanska vänner. Enligt min inköpta swahilibok så räcker det med 2h per dag i 60 dagar för att bli hyffsat duktig. Med tanke på att jag har fler timmar än så i ryggen, så borde jag vara expert snart! ;)

Tutaonana!

Dagsresa till pyramiderna

2008-12-15T22:43:00.010+03:00

Det är inte bara Egypten som har pyramider utan även norra Sudan. Tyvärr har en italienere plundrat dem och tagit topparna. Jag är inte direkt intresserad av historik så om någon vill läsa något mer om Sudans pyramider så hänvisar jag er hit. Nedan kommer lite bilder från dagen.

Efter en timmes körning tog vi en första fikapaus. Mitt resesällskap. Från vänster René och Ben, Elin och Daniel (kollegor), och Grace som också är en kollega till mig men stationerad i Nortern Bahr-El Ghazal i Södra Sudan.

Efter ca 2,5 h bilkörning kunde vi se pyramiderna på avstånd.

Väl framme var det dags för en lunchpaus under ett lakan uppspänt mellan våra två bilar. Stora delar av norra Sudan består av ökenlandskap så det är svårt att hitta skugga.

På väg upp till pyramiderna. Sanden var verkligen stekhet!

Uppe!

Job är på upptäcktsfärd. Son till Elin och Daniel.

Pappa Daniel i traditionell klädsel.

En liten sol paus!

Sista natten i Khartoum

2008-12-13T01:13:00.003+03:00

Jag är färdigpackad och väntar på Daniel som ska köra mig till flygplatsen. kl är 01:15, min avgång är 03:50 med incheckning 2h innan. Det blir alltså inte mycket sömn inatt.
De sista veckorna i Khartoum har varit häktiska med rapportskrivning mer eller mindre varje dag. Nu ser jag fram emot ett par veckors ledighet i Nairobi. Jag lovar att bjuda på lite bilder framöver.

I'm alive!

2008-12-02T20:17:00.002+03:00

Trots att jag har kört bil ikväll. Att köra bil i Khartoum är hur kul och utmanande som helst! Det finns vissa få trafikregler som följs, som att stanna vid rödljus. Men om de ser att den korsande trafiken får rött så kör de innan det slår över till grönt. Och om laglydiga jag, inte kör då, tutar de som galningar!
Den större väg som är precis utanför huset är tre-filig, men det är inte någon som blinkar när de byter fil. De är för den delen inte så duktiga överhuvudtaget på att ligga i en fil utan ligger gärna i två filer samtidigt. Om man håller på att köra förbi en bil så ska man inte bli förvånad om bilen får för sig att byta fil och försöker meja en. Och om det finns möjlighet att klämma in ett par extra filer vid rödljus, så gör de gärna det. Ibland blir det mycket komplicerat att korsa en väg, speciellt om det inte finns utrymme för alla nya filer på andra sidan av korsningen. Men som sagt, det är hur kul som helst att köra!

Annars så går min tid här i Khartoum mot sitt slut. Den 13 december flyger jag till Kenya för att fira jul och nyår. Jag ser väldigt mycket fram emot det, speciellt att få träffa alla gamla kära vänner. Därefter är min framtid ganska oviss vilket är väldigt spännande!

Dags att lämna Yei, men först Green Mango

2008-11-15T15:27:00.002+03:00

Imorgon bär det av till Juba om allt går som planerat. Vi har bokat flygbiljetter till Akwem på måndag, men vet inte förrän imorgon om vi finns med på WFP lista. Om man inte är med på listan så får man snällt stanna kvar på marken. Jag har tänkt stanna i Bahr-el Gazal (som regionen heter) i cirka en vecka och sedan flyga hem till Khartoum.

Om några minuter ska jag bege mig till ett ställe som heter Green Mango och träffa två medelålders svenska män som är ute och jobbar för Räddningsverket. Jag sprang på dem igår på väg hem från Danish Refugee Council.

Smått och gott

2008-11-14T16:27:00.005+03:00

Jag och gänget

Farmers Association i Girili som är med i det projekt som jag utvärderar.

Minröjare i Girili

Bettan och Samuels hus i Yei. Det är ännu inte riktigt klart. Det saknas lite färg, innetak m.m.

Solveig och Ingemar Andersson in Yei. Utsända av Pingstkyrkan i Jönköping för att bland annat arbeta med capacity building bland ledare i Sudan Pentecostal Church.

Avslutningsvis vill jag här på bloggen tacka herr Moberg som har lärt mig att på ett mycket smidigt sätt förminska mina bilder så att det tar en bråkdelssekund att ladda upp dem på bloggen! =)

Nöjd!

2008-11-13T19:27:00.002+03:00

Jag har precis lyckat uppgradera satelitmodemet här i Yei och är så nöjd med mig själv! Det betyder att internet fungerar igen på IAS compound. Nu är det bara generatorn som behövs fixas, men den lämnar jag till sudaneserna...
Just nu har vi indiernas generator. Moggas som är ansvarig här tänkte förklara varför vi ville låna deras generator men de svarade bara "Yes, Yes" hela tiden när han nämnde ordet generator så han la ner det. Fast nu funderar vi på om de inte vill ha tillbaka sin generator...det är beckmörkt ute!

Vem behöver el?

2008-11-12T18:11:00.002+03:00

När jag väl har fått instruktioner ifrån internetleverantören i Juba för att uppgradera modemet så lägger generatorn av. Visst klarar jag mig bra utan både ström och internet, men kvällarna blir rätt korta och jag sover alldeles för mycket. Det ironiska är att på IAS compound hyr 4-5 indier två små hus och deras generator fungerar perfekt. Så mitt i mörkret är det en ljus oas som osar curry. För någon dag sedan fick jag reda på att det bara är en av dem som pratar engelska vilket förklarar varför jag har fått så dålig respons på mina kommentarer. Om vår generator inte börjar fungera imorgon så får jag nog gå över och tigga lite el. Jag har 3 dagar framför mig då det är tänkt att jag ska analysera mina intervjuer och utan el så blir det inte många timmars arbete framför datorn.

Life in Yei

2008-11-10T19:03:00.002+03:00

Allt är bra här i Yei och förutom mina intervjuer får jag lite nya upplevelser. Som idag när vi närmade oss byn så var vägen avstängd och de berättade att minröjning pågick. Vår kontaktperson kom och hämtade oss vid bilen och vi kunde ta oss vidare gående. Människor vet vilka områden som är säkra men det är inte alltid lika lätt för djuren. För ca 2 månader sedan så steg en tjur på en landmina...och efteråt kunde man tydligen inte ens hitta huvudet efter tjuren. Jag blev så nöjd när jag lyckades fånga minröjabilen med min kameran. Bild kommer senare.

Igår var jag och hälsade på oss missionärsparet Ingemar och Solveig Andersson från Jönköping. De bor strax utanför Yei på en helt idyllisk plats. De hälsa till alla er som känner dem. Det var verkligen jätte roligt att träffa dem och de verkade må väldigt gott. Jag har fina bilder på dem, men internetuppkopplingen är så dålig här så jag vill inte ens försöka att ladda upp den. Bilden kommer så småningom och då även bild på Samuel och Bettans hus. Samuel och Bettan, om ni inte blir nöjda med det huset får ni med mig och göra! ;) Det är verkligen jätte mysigt med en väldigt bra planlösning.

Annars har jag precis läst ett mail från min mamma som typ bara skriver om en massa mat så att hennes dotter knappt vet vad hon ska ta vägen! ;) Mina kollegor här bara skrattar åt mig och frågar om min mamma inte är medveten om att jag längtar efter en del godsaker. Det är tur att jag ska till Khartoum om två veckor så att jag kan svulla i glass och bakverk. Sedan åker jag till Nairobi om ca 1 månad och där kan jag svulla ännu mer.

Förutom att jag längtar efter lite godsaker så trivs jag och mår väldigt bra här. Jag stannar här till söndag sen blir det en härlig resa till Juba och sen, tack o lov, FLYG vidare till Akwem. Där väntar nytt kaffe och choclate chipscookies till mig som min chef har levererat. Han flyger dit på onsdag och passar då på att ta med sig det...eller rättare sagt han tar med sig det på direkta orders från mig. Nu bär det hem på motorcykel sen ska jag väl svulla i ris och segt kött!

Dags att lämna Mundri

2008-11-06T21:07:00.002+03:00

Efter 5 dagar i Mundri så är det återigen dags att packa sin väska. Vi har varit i två byar och genomfört 10 intervjuer. Ena byn låg ca 2h härifrån och den andra bara fem kilometer. Avståndet har inte varit några problem däremot fordon. IAS bil i Mundri är sönder och de finns inte så många alternativ. Första dagen blev vi körda av Sudan Evangelical Mission. Den chauffören körde sönder bilen så på tisdagen var de tvungna att lämna in den till verkstaden. Senare på dagen lyckades de få tag på en annan bil åt oss. När jag först satte mig i den var jag rätt positiv, men efter ett par meter så insåg jag vad problemet var. Bilen hade ingen fjädring! Jag trodde knappt att vi skulle komma fram och väl framme fick mitt team en uppläxning av mig om konsekvensanalys. Vårt arbete är inte så viktigt att vi ska riskera våra liv, vidare så ansåg jag det var slöseri med tid. Istället för att spendera sammanlagt 5h i en bil, kunde bilen hämtat deltagare i den andra byn som bara låg 5km härifrån och kört respondenterna till oss.

Imorgon morgon blir vi upphämtade av en "taxi". En minibuss som ska ta oss till Juba. Vi ska vara åk-klara kl 7 sen kan bilen komma när som. Förhoppningsvis kommer den innan kl 8 och isåfall kan vi vara i Juba vid lunch. Jag har redan kontakt min vän Dixon där för att förvana honom att jag vill god mat och glass imorgon kväll. De senaste två veckorna har jag omedvetet gått på en bantningskur. Jag brukar säga att jag kan äta allt, vilket jag kan, men efter ett par veckor så blir ALLT för mycket och jag äter bara det som jag tycker är gott. I dag har det varit en riktigt bra matdag. Bröd och 2 ägg med kaviar till frukost, förbeställd kokt potatis till lunch som intogs med kål som var kokt med icke ätbart kött och tomater med rödlök. Ikväll fanns det kokt potatis kvar som jag har ätit med kyckling. Imorgon blir det till en början en lågkaloridag då det inte kommer finnas någon frukost när vi åker, men det kommer jag väl i Juba se till att ändra på!

På lördag ska vi förhoppningsvis vidare till Yei om det finns någon bil eller liknande. IAS bil i Yei har blivit beslagtagen av polisen efter att den var med i en olycka. Chauffören råkade köra på en cyklist som hamnade på sjukhus. Nu är det upp till den skadade cyklisten att bestämma när bilen ska släppas. Olyckan hände för 4 veckor sedan och cyklisten har lämnat sjukhuset, men bilen har inte fått lämna polisen. IAS-bilar är den diskussion som har gått hetast här i regionen Equatoria. Jag börjar bli lite trött på den diskussionen samtidigt är jag själv stort behov av att bilarna fungerar.

Förutom att jag idag har renskrivit anteckningar så har jag suttit i möte med KIC i över 3h. Vi försökte med skype men uppkopplingen var dålig och det knastrade för mycket så det blev mest chatten. På två andra linjer satt herr Ehrenberg som är i USA och en annan styrelseledamot, Edvard, som också är i USA. Jag måste väl erkänna att det var väl inte helt ultimat att vara med på mötet per skype, men utan mig så hade de inte varit beslutsrättigade för en del beslut.

Nu ska jag gå och packa innan generatorn stängs av.

My cousin won!

2008-11-05T21:06:00.005+03:00

Det är vissa stunder då jag verkligen inte vill vara i bushen. Just nu är en sådan stund. Första gången var den 11 september 2001 då jag var i Tanzania utan TV, dålig internet uppkoppling (gick inte att browsa) dock med en kortvågsradio där vi lyckades höra en nyhetssändning berätta om attacken. Nu är åter ett sådant tillfälle då jag önskade att jag var på ett mer civiliserat ställe med satelit-TV. Jag har dock kunnat höra lite på BBCs radiosändningar. Redan tidigt på morgonen satte min kollega Veronica på sin radio och ljudet nådde även mig som låg i huset bredvid. Till en början låg jag på helspänd tills jag verkligen förstod att Obama hade vunnit! Vilken känsla! Vilken seger!

Jag har varit ett Obama-fan en längre tid. Enligt mina kenyanska vänner hade jag inget annat val med tanke på att Lou-stammen har adopterat mig, samma stam som Obamas far kommer ifrån. Vilket betyder att Obama är min relative, helt enkelt min cousin och självklart stödjer man alltid sin cousin om man är halvt kenyan!

Pastor Paul Tatanwa

2008-11-02T16:33:00.003+03:00

Världen känns ibland ganska liten och i vissa kretsar är den ännu mindre så jag blev ju inte helt förvånad när följande pastor från Sudan Pentecostal Church precis berättade att han under ett besök i Sverige 2006 hade varit i Jönköping och i Stockholm med omnejd. Han hade bland annat träffat Stefan Attefall från Kristdemokraterna i Riksdagen, träffat Pelle Hörnmark i Jönköpings Pingstkyrka och kommunicerat med mina vänner Samuel och Bettan per e-post. Jag hoppas att de nämnda personerna kommer ihåg Pastor Paul? Ni som finns i de omnämnda personernas närhet kan väl höra efter.

Hotel Charlie here!

2008-11-01T20:42:00.002+03:00

Som ni säkert förstår så träffar jag väldigt mycket nya människor här. IAS personal i Sudan är ca 200st och utöver dem träffar jag människor från våra lokala samarbetspartners och självklart människor som berörs av de insatser som vi gör här i landet.
Att komma ihåg rätt namn till rätt ansikte är inte alltid lätt speciellt inte när jag byter stad/by var fjärde dag eller så. Och inte heller när de kallar varandra för olika namn... Idag så frågade jag lite konfuderat varför Veronica kallade chauffören för mi-mike, eller rättare sagt mike-mike när han heter Michael Moggas. Hon svarade skrattande att det beror på att det är hans radiotelefonnamn. Fram tills i november förra året använde de sig av radiotelefon mellan de olika base camps på grund av att det fanns inget mobilnätverk eller internet. Lord Resistance Army (LRA) brukade lyssna av radiosamtalen och förföljde ibland människor vars identitet blev känt över radio. Därför har/hade all personl i IAS radionamn. Det finns tydligen ett radioalfabet - alfa, beta, charlie, delta etc.
IAS personal kallar varandra fortfarande enligt radionamn. En del vet till exempel inte vem direktor Leif är, men alla känna Lima Zula.
Helt plötsligt hör jag att det pratas mer om personalen på huvudkontoret i Khartoum än vad jag förstod för två veckor sedan. Lima Zula nämns ofta och även min närmsta chef, Delta Zula.

Klart slut från Hotel Charlie!

Work

2008-10-31T21:36:00.001+03:00

Mitt team in Maridi. Saman, John och så jag. Veronica tar bilden.

Var är vägen?

2008-10-30T21:40:00.003+03:00

Bli inte oroliga nu...

2008-10-29T20:32:00.003+03:00

...men vi har precis från ett meddelande från IAS Compound i Juba att natten till i tisdags så kom 6 beväpnade män, hotade nattvakten och stal en motorcykel och 6 plaststolar. Som tur var hände detta inte natten mellan söndag och måndag då det var fullt med folk som sov där...bland annat jag.

Jag ska tillbaka till Juba kring den 13 november...jag hoppas att säkerheten är bättre då.

Efter regn kommer flygmyrorna

2008-10-29T19:15:00.009+03:00

Idag när vi lämnade IAS Base Camp i Maridi så var vi än tittade så var det lakan uppspända med hjälp av ett par grenar som ett litet tält.

Självklart undrade jag vad alla människor höll på med. De berättade att efter regn så kommer flygmyror upp ur marken som de samlar ihop och äter.

Jag har liknande erfarenheter från Tanzania fast där grävde människorna upp myrornas bon och plockade dem. Myrorna kan ätas levande eller så plockar de bort vingarna och tillagar dem över eld eller mosas till en "god" sörja.
Smaskens helt enkelt!

Att det var myrplocka dag märkte vi också när vi behövde förmånstagare av projektet att intervjua. Inte en människa var hemma för alla var ute någonstans och plockade myror.

Igår var vi ute i samma by. Det var knappt att vi trodde att vi skulle kunna åka dig då det regnade hela dagen. Så här såg vägen ut på vissa ställen!

Juba - Maridi

2008-10-27T21:17:00.011+03:00

Efter ett par dagar i Juba begav vi oss idag på morgonen till Maridi. Jag kan helt klart säga att det är den mest spännande bilresan som jag har genomfört i Afrika. Vi är i slutet på regnperioden här i södra Sudan och det ställer till en hel del på vägar som inte har reparerats de närmsta 20 åren.

Nedan kommer lite bilder och text från de senaste dagarna:

Min kollega Zaitun, från hennes bröllop i lördags.

Och lilla jag. Vi kom ju självklart prick klockan 14 som Zaitun bara 1h innan hade sagt till oss att göra. Vi var ganska först i kyrkan och inte förrän efter 1h fick vi gå in och sätta oss. Vid 15:30 anlände brudgummen och en stund därefter anlände bruden. Själva kyrkdelen var slut vid 19, då hade vi hunnit med både vigselceremoni och en rejäl predikan om att leva i enhet med sin hustru. En nigeriansk pastor som jag tycker väldigt mycket om. Han utmanar verkligen sudaneserna i sina predikningar för att de sluta upp med en del kulturella företeelser som inte är så positiva.

Tältet som har varit mitt och Veronicas hem de senaste dagarna i Juba. Liknande tält fick man betala $150/natt för i Wau på ett ställe som heter River Lodge.

För mamma och pappa: Detta var bilen jag åkte med när vi talades vid i söndagskväll.

Bilen som jag har färdats med idag. Vi har åkt med IAS lokala samarbetspartners Rural Action Against Hunger (RAAH) idag som också har tillgång och använder vår Base Camp här i Maridi.

Första sträckan på vår resa idag gick väldigt smärtfritt tills vi kom fram till ett stället där det var en lång kö av lastbilar. Lite längre fram satt flera lastbilar fast. Vår chaufför gick ut för att kolla läget och vi andra hängde på. Tyvärr tog jag inte med mig kameran. Vi gick förbi de lastbilar som satt fast från båda håll. Det regnade så jag och en annan kille från vår bil tog skydd under en lastbil som stod där. När vi satt där kom en vit tjej förbi och undrade vart vi var på väg. Jag svarade Maridi och hon berättade att de skulle dit också. Hon undrade var vår bil var och jag sa att den står bakom er bil, samtidigt vänder jag huvudet åt andra hållet och ser vår bil komma ut från bushen, rakt igenom all lera och förbi alla andra lastbilar som sitter fast. Vi flög snabbt upp och sprang ut i leran för att se om chauffören skulle lyckas, vilket han gjorde! Gissa om folk blev förvånade som hade stått still där i flera timmar redan när vi kom. Tyvärr tror jag att många står kvar ännu likt vid flera andra ställen längs vägen.

Nedan är lite bilder från dagens resa. Tyvärr dog batteriet i kameran efter en bit.

World Food Programmes lastbil har kört fast och en grävmaskin försöker först att lossa släpet.

Grävmaskinen har flyttat på sig och vi kunde efter att lagt i fyrhjulsdrift fortsätta vår resa.

Nu ska jag dusha. Är inte direkt fräsh efter dagens bilresa. Jag har lera långt upp på benen. Imorgon ska vi ut till en by för att göra intervjuer!

Bilder från min tid i fält

2008-10-23T11:47:00.013+03:00

Här är lite bilder från de senaste veckorna. De kommer inte i någon kronologisk ordning och jag orkar inte justera det heller. Det är möjligt att det kommer lite fler bilder de närmsta dagarna. För den som inte vet, så är jag i fält och har bott de senaste veckorna i en by som heter Akwem. Just nu har jag mellanlandat i Juba som är huvudstaden i södra Sudan.

Marknaden i Akwem.

I det här huset har jag sovit. Dörren till vänster är till mitt rum. På bilden är också två kollegor till mig, Ngino som jobbar med ekonomi på kontoret i Khartoum och Grace som jobbar i Akwem.

Duschen. Skön på kvällen kall på morgonen :)

IAS so called Base Camp i Akwem. Hyddan i mitten (alt längst bort) är matsalen och i hyddan närmast i bilden finns det ett antal sängar för IAS staff.

Det har varit regnperiod i norra Bahr-el Ghazal provinsen där jag har varit de senaste veckorna. På grund av översvämningar hade människor byggt provisoriska bostäder längs vägen.

Min kollega Veronica som har varit ansvarig för det projekt som jag nu utvärderar.

This is Africa! Under större delen av tiden i Akwem hade min mobil mottagning på bara en plats, på toppen av den röda tanken. Därifrån kunde jag komma åt det lokala trådlösa nätverket och med lite assistans från Juba uppgradera vårt satelitmodem. Uppgraderingen hjälpte dock inte så Akwem är fortfarande utan internet.

Detta är flygplatsen i Wau.

Fast i Wau - 12 okt

2008-10-23T11:40:00.001+03:00

I lördags bar det iväg med proppeller flyg från flygplatsen i Khartoum. Flyget skulle avgå 9 men vi var tvugna att checka in redan kl 7. Det var jag och Ngino som sköter det ekomiska på kontoret. IAS flyger alltid med FNs flyg, i det här fallet World Food Programme (WFP), men det innebär inte att det är fina flyg och problemfritt. Tydligen ska man inte flyga commercial om man är rädd om sitt liv. Olycksstatistiken för sudanesiska flygbolag är inte den bästa och knappt sudaneser vill flyga med dem.
Vårt första 24 sits proppellerplan tog oss till staden Wau. En smärtfri flygning på ca 2h och 45 min. Vi landade på en knappt märkbar flygplats där vi togs emot av Vladimir som jobbar för WFP som berättade att vårt anslutningsflyg skulle komma in om ca 30 min. Vi var 6 personer som skulle vidare med nästa flyg som skulle till 3 olika ställen. När jag gick på det lilla planet för 9 passagerare berättade en kille att vi skulle gå ner efter 10 min för att hämta något och sedan fortsätta till Aweil där jag och Ngino skulle gå av. Sammanlagt skulle flygningen ta ca 30 min.
Vi lyfte utan några problem och efter ca 10 min så svänger planet kraftigt helt plötsligt. Den brittiska tjejen som satt bakom mig knackade mig då på axeln och frågade lite oroligt varför vi var på väg tillbaka. Jag förklarade att killen på mark hade berättat att vi skulle gå ner efter 10 min så jag antog att vi bara anpassade oss för landningsbanan. Men bara någon minut efter vänder sig piloten och meddelar att vi har ett minor problem med planet och måste återvända till Wau. Då blev den brittiska tjejen väldigt stirrig och orolig och får sin medpassagerar att krypa fram till piloten och fråga vad det är för problem. Piloten svarar lugnt att vi har lite problem med motorn... Medpassagegaren berättar det för oss och jag tror att vi allihopa börja gå igenom lite olika scenarior i huvudet, speciellt den brittiska tjejen som blir helt förfärrad! Jag vänder mig om och frågar om hon är ok och hon svara helt hysteriskt NEJ. Själv kände jag mig inte alls så orolig, så jag blev lite förstummad av hennes svar och vänder mig åter framåt igen och fortsätter att gå igenom vad som kan tänkas hända och vilka konsekvenser en störtning skulle innebära.. När planet sakta börja gå neråt så börjar det skaka ganska kraftigt vilket gör att stämmningen blir allt mer tryckt och brittiskan fortsätter att fråga ut sin mer vane medpassagerare vad det innebär. Samtidigt försöker jag gå igenom i mitt minne hur det brukar kännas när man landar dessa små plan. Jag har flygit med ett ganska exakt likadant till Lamu. Ngino berättade senare att hon då själv hade blivit väldigt orolig och hade börjat titta efter landningsbanan. Efter ett par minuter landar vi säkert i Wau igen och vi får reda på att de tre varningarna som vi alla har hört berodde på att motorn var lite för varm. Troligtvis hade vi kunna fortsätta vår resa och landat på det första stället, men sen hade vi nog inte kunnat lyfta igen. Även om det fanns mekaniker på flygplatsen så meddelade Vladimir att det nog inte skulle blir någon ny flygning förrän på måndag. Så nu är jag och Ngino strandade i Wau.

IAS har en del samarbetspartners här och känner till lite ytterligare organisationer som har gästhus för sina anställda och som gärna erbjuder IAS personal lite boende, men eftersom det var lördag var alla kontor stängda. Jag och Ngino var rätt säkra på att boende skulle ordna sig på något vis, i värsta fall så finns här alltid Riverlodge där man kan få bo i tält för 150 dollar per natt. Ni kan väl räkna ut vilka som trissar upp priserna!, precis FN-personal. Det som gör mig än mer irriterad är att stället drevs av ett vitt par som gör sig en härlig vinst på biståndspengar.
Innan vi lämnade flygplatsen så fick jag tag på en kille från en av våra samarbetspartners som meddelade att de hade plats för oss på sitt gästhus. Jag meddelade att vi skulle återkomma till honom när vi var inne i stan. En WFP-bil körde oss till Riverlodge där dollar-tecken började lysa i personalens ögon men vi gjorde dem snabbt besvikna och berättade att vi önskade bara något att dricka därefter skulle våra kontakter hämta oss. Jag ringer upp killen igen och han svarade artigt att sister Hana, tyvärr så har vi lite problem på kontoret vilket innebär att gästhuset inte fungerar och det kommer inte var i funktion förrän på tisdag eller onsdag då folk från Khartoum kommer. Jag skickar ett sms till Khartoum och underrätta dem om läget och efter några minuter återkommer Leif och berättar att han har pratat med Ramse i Wau som ska hjälpa oss. Jag får hans nummer och ringer upp och Ramse lovar att komma förbi om cirka 1h och lösa situationen. Samtidigt håller jag och Ngino på att hungra ihjäl. Vi har inte ätit något sen frukosten kl 6:30 och nu är klockan 15. Vi frågar servitören om det finns någon mat och han svara tyvärr inte och kocken har gått hem. Med en vädjande blick frågar jag om han inte ens har lite bröd till oss och han sticker in i köket och återkommer med tre torra frallor till oss var och lite potatis och purjolöksoppa. När vi väl har börjat äta återkommer en annan servitör och berättar att de nu har hämtat kocken som har börjat laga lunch till oss. Jag och Ngino kände oss då ganska nöjda med våra frallor och soppor och kände inte alls för att inta en ytterligare lunch. Samtidigt var det lite svårt att tacka nej när de har sprungit och hämtat kocken så vi frågar om de kan packa maten åt oss så vi kan ta den med oss.

Tiden går och ingen Ramse kommer. Jag försöker ringa honom med mobilnätverket fungerar inte. När klockan är 17:20 kommer Nginos vän Viola och berättar att om det inte löser sig med boende så kan vi bo hemma hos henne. Så här sitter jag nu, utanför hennes lilla rum med elektricitet men inget rinnande vatten eller andra bekvämligheter. Viola är en perfekt värdinna och har låtit mig och Ngino sova i hennes dubbelsäng, jag har till och med fått den enda kudden. Själv sover hon i en säng utan madrass men med snörren spända i ramen. Ärligt talat så tror jag den är bekvämare än hennes säng, fast inatt kvittade det nästan för ingen av oss sov många timmar. Lördagkväll innebär ju en del liv och rörelse och vid ca 22 så börjas det spelas religiösa swahilisånger på mycket hög volum några hus från oss. Jag lyckas slumra till men vaknar av en surrande mygga och passar samtidigt på att sätta in mina öronproppar som inte lyckades stänga ute ljudet. I en dvala tar vi oss genom natten. Jag trodde ju att framåt 02 skulle de säkert sluta spela, men de höll på fram till 6:30 och då somnade både jag och Ngino hårt. Men 7:30 vaknar vi för att göra oss iordning för church kl 8:30. Under dagen frågade jag Ngino vem det var som snackade kl 03 och hon berättar att de då tog paus med musiken och gjorde ett drama!!! Snacka om energiskt evangeliserande...eller? Hur effektivt kan det vara och vad ger det grannarna för bild av kristna?

Imorgon ska vi infinna oss på flygplatsen kl 7:30. Planet som kommer från Kenya ska avgå från Wau kl 8 eller så fort alla passagerare är på plats. Vladimir poängterade dock att vi skulle vara på plats 7:30 så det är möjligt att vi kommer iväg före avsatt tid. När vi kommer till Aweil ska vi vidare till IAS kontor i Akwem där det första som jag ska göra är att fixa internet som har varit nere i ett par veckor. Modemet ska ställas om och instruktioner som Leif har skickat över är komplicerade enligt honom, men han tror nog att jag ska fixa det. Jag hoppas det annars kommer det att bli två långa veckor i Akwem och detta blogginlägg kommer inte publiceras förrän jag är i Juba.

Haboub

2008-10-08T09:40:00.006+03:00

I söndags fick jag erfara min första sandstorm som på arabiska kallas Haboub. Jag var i Khartoum International Church. Kyrkan har bara tre väggar så mer än hälften av sittplatserna är ute i det fria. Som tur var satt jag långt fram och hade tre skyddande väggar och taket. Fast det går liksom inte att undkomma sanden. Det är bara att acceptera att man får sig en sanddusch och att det är sand i alla hål och krypin både på en själv och ens saker. Bilden nedan är en haboub.

Brorsan vägleder nu...

2008-10-04T17:09:00.001+03:00

...om ni behöver datorsupport online så kan jag rekommendera min bror!

Dataexpert?

2008-10-04T14:02:00.003+03:00

Jag har för dagen antagit en ny titel: vikarierande dataexpert. Det är väl inte så svårt i det här landet att få den titeln. Jag har omedvetet blivit upplärd av min pappa och bror. Jag ska väl erkänna att oftast vet jag inte vad ett datorproblem beror på, men jag vet ändå hur jag kan fixa problemet. Fast häromdagen så lyckades jag bara lösa ett halva problem... Jag satt på Solitaire, där jag har spenderat allt för många timmar denna veckan, och så kom en man fram till mig och viskade i örat: "My name is Stanley, my friends sit over there and we have some problems with our computer, do you think you can help us?". Jag vet inte om jag utstrålar någon slags datakompetens...det kanske beror på min lilla Acer, ju mindre dator desto kunnigare måste man vara på datorer?
I vilket fall som helst så sa jag att jag självklart kunde ta en titt för att se om jag kunde lösa problemet. Efter några minuter var problemet halvt löst...men en fullständigt lösningen lyckades jag inte med. Det är då jag börjar fundera på om jag kanske skulle lära mig något om datorer på riktigt, så att jag verkligen kan lösa hela problem. När jag hamnar i ett liknande läge i Sverige så ringer jag bara min bror...och inom några minuter är oftast problemet löst och jag har lärt mig lite ytterligare om datorer.

Idag sitter jag med en ny datorer här. En av de lokalt anställda som jobbar ute i fält har en dator som inte vill göra som han ber den om. Jag har inte en aning om vad problemet är, men jag tror att hans virusprogram har någon defekt så jag har bestämt mig för att avinstallera det och installera ett nytt virusprogram. Förhoppningsvis är problemet löst efter det... Men vem vet, problemet kanske består och då får jag väl ringa en signal till...ja, ni kan säkert gissa vem! =)

Internet

2008-10-01T18:53:00.003+03:00

Vi har inte haft något internet på kontoret/gästhuset sen i söndags. Det är egentligen inte så farligt, men nu sammanföll det sig samtidigt som ledighet för att Ramadan är över vilket betyder att alla tekniker är lediga. Sen är Leif, Daniel, James, Zaitun och Khadmella bortresta...typ 60% av mitt kontaktnätverk här. De övriga 40% är ute i öknen...eller med familjen vilket leder till att jag får umgås med mig själv. Ganska trevligt...nattetid, men inte dagtid. Min räddning har varit kafét Solitaire som har trådlöst internet och både god mat och kaffe. Här börjar folk prata med en titt som tätt också.

Idag när jag kom hit började jag chatta med min tidigare kollega på NDI-Kenya, Dickson. Jag diskuterade en hel del med honom per mail innan jag kom hit. Han är numera stationerad i Juba. De senaste veckorna har vi inte haft någon kontakt och jag hade även glömt att meddela att jag tillslut hade fått visum. Vet ni nu vad han berättar för mig!? Att han har varit i Khartoum i 12 dagar och lämnade i måndags!! Jag blev så irriterad på mig själv att jag inte hade kontaktat honom tidigare. Här har vi alltså varit i samma stad i 12 dagar och helt omedvetna om varandras närvaro. Han kommer tillbaka den 12 oktober fast då är jag nog i södra Sudan. Förhoppningsvis kan vi stråla samman i Juba den 25 oktober då jag har tänkt infinna mig på Zaituns bröllop. Dickson berättade att NDI ska öppna ett kontor här i Khartoum och att den nya country director är Hatim som jag känner. Jag hoppas verkligen att myndigheterna ser till att NDI får klart sin registrering omgående så att jag kan börja umgås med lite trevliga NDI människor!

Hatim träffade jag första gången när jag var valobservatör för NDIs räkning (eller mer för Electoral Commission of Kenya) 2005 under folkomröstningen. Han och jag var i samma team och han hade lång erfarenhet av valobservatörsuppdrag och lärde mig vad som var viktigt att tänka på. Kunskaper som jag fick användning av när jag var valobservatör i senaste valet i Kenya.

Jag sitter och funderar på om jag ska gå hem och cykla på träningscykeln som finns i huset. Man rör inte onödigt mycket på sig här eftersom det är så varmt hela tiden. Om jag går ut nu och går hem, det är väl knappt 1,5 km, så kommer jag vara genomblöt av svett när jag väl är hemma. Enligt BBCs väder så är det bara 41 grader ute nu. Det tåls att fundera på träningscykeln...en helt dum idé är det inte!

Tuti Island

2008-09-27T11:59:00.006+03:00

I Khartoum möts den Blå Nilen och den Vita Nilen. Om jag inte kommer ihåg helt fel så kommer den blå Nilen från Etiopien och den vita från Uganda. I den Vita Nilen, alltså innan den möter den Blå Nilen, ligger en liten ö som heter Tuti Island. Från fastlandet tar det knappt 5 minuter med en lite båt att åka till ön.

Min vänkrets är än så länge inte så stor här men genom några sammanträffande lösa kontakter fick jag reda på att det finns en svensk kvinna som har bott över 22 år i Khartoum. Hon heter Eva och är gift med en kanadensare som heter Richard. Eva kontaktade mig tidigare i veckan och vi bestämde då att vi skulle hitta på något tillsammans på fredagen och det blev en tur till Tuti Island. Eva har besök av sin brorsdotter Maria, som är här för att läsa Arabiska, hängde också med. Vid 10-tiden blev jag upplockad i en gammal toyota och Eva körde vant ner till Nilens strand där vi tog en båt över. Väl ute på ön kändes det som att komma ut landet. Det fläktade skönt och värmen var inte alls lika påfrestande som inne i Khartoum. Vi strövade runt i lagom takt, tog bilder och Eva svarade snällt på alla möjliga frågor om Khartoum, ön och saker vi såg. Bland annat berättade hon att både jag och Maria borde söka foto-tillstånd. Det krävs egentligen för att man ska få ta bilder i Khartoum. Annars riskerar man att hamna i onåd hos polisen och med tanke på mina erfarenheter med säkerhetschefen borde jag inskaffa ett omgående. Tillståndet ger mig dock inte rätt att ta kort i södra Sudan så där får jag fortsätta min olagliga bana..som jag trots allt ha påbörjat här i Khartoum.

Efter en stund bestämde vi oss att gå till några mangoträd för skugga och en liten fika paus. På väg dit råkade jag självklart gå ner mig i leran. Beroende på vattenhöjden av Nilen så täcks ön av vatten med jämna mellanrum. När vattnet försvinner och ytan torkar spricker marken och bildar jordskorpor.

Jordskorporna mjuknar så klart när det kommer regn. Dessa jordskorpor gick vi på efter omsorgsfulla övervägande, men jag satte självklart foten fel en gång och sjönk djupt ner i den tjocka härliga leran. När jag kom hem senare hade min sko sina egna jordskorpor.

Under mangoträden fick jag ta del av bitar från Evas liv. Trots att hon har bott så länge i Sudan så har hon en äkta småländskdialekt...hon låter precis som Maria Larsson vilket inte är så konstigt då även hon är från Gnösjö. Vi tre kvinnor från GGVV-regionen fann varandra bra där under mangoträden ;) Visst är det något speciellt med smålänningar!

På vägen tillbaka till båten gick vi igenom Tuti-town som mest liknade en stad uppbyggd i ökenområde.

Jag blev även hembjuden till Eva på fika och en sen lunch. Där fick jag träffa hennes man Richard och deras 17-åriga son Daniel och kattungen Findus.

Jag spenderade resten av dagen i deras hem och fick en snabblektion i konsten att göra falafel.

Evas falafel är nog de bästa som jag har ätit någonsin! Falafel är väldigt populärt i detta land, men det är inte ofta som man får äta dem varma och direkt från oljebadet.

Utvisad?

2008-09-25T18:26:00.002+03:00

Idag har jag haft mitt första möte med sudanesiska myndigheter. Strax innan 12 kom vår logistiker, Repent, inspringande till mig och sa med andan i halsen att jag var tvungen att hänga med till högsta säkerhetschefen på typ immigrationsmyndigheterna. Snabbt gick han igenom vad jag skulle svara på frågorna som han trodde chefen skulle ställa. "Du är anställd av IAS-Sverige", "Du är här i tre månader och hälsar på som konsult från IAS-Sverige" "Om du inte kan svara på en fråga, var tyst så svara jag" m.m. Väl framme drog jag på mig en sjal runt huvudet, gick in och hälsade noga på alla, och satte mig slutligen ner med Repent och Abda, som sköter alla visum m.m. åt oss, framför säkerhetschefen. Han och Repent hade sedan en dialog på ett par minuter då Repent såg väldigt allvarlig ut....o jag började förana att detta kan kanske sluta illa för min del. Jag funderade på vad jag skulle göra om jag var tvungen att lämna landet omgående... Tillslut tilltalade säkerhetschefen mig och sa att mitt visum hade inte processerats enligt bestämmelser (även om det var gjort enligt alla policies de har) men tack vare att det var IAS och inte en annan organisation så fick jag stanna kvar. Nu räckte det med att IAS skrev ett ursäktande brev och sen skulle jag till och med få ett utresetillstånd så att jag kan lämna Khartoum. Han poängterade att jag inte hade gjort något fel, utan IAS och så nickade han mot Repent, och att jag var mycket välkommen hit. Han tyckte dock det var lite tråkigt för mig att jag kom mitt under Ramadan då alla sudaneser är lite slöa. Vad denna incident innebär för ett framtida visum/arbetstillstånd för mig har vi inte en aning om än, men vi ska vänta till slutet av november innan vi lämnar in en ny ansökan. Förhoppningsvis har saker och ting lagt sig då.

Den andra större händelsen idag är att ambassadör Jan Sarek har varit här med sin deputy, Sofia Calltorp, och hälsat på. De var båda mycket trevliga och kände sig ganska gröna i landet, speciellt Jan, när han satt med Leif som har varit här sen -77. Besöket var väldigt informelt och avslappnat och vi pratade både om brunnborrning och hur det är som svensk att föda barn i Sudan. Hans sambo är gravid och vill inte föda här, hon vill tydligen inte ens åka hit och hälsa på så länge hon är gravid. Elin som åkte hit i 36 veckan och födde här var kanske inte helt rätt person att finna förståelse hos, samtidigt ska hon föda sitt andra barn i Sverige vilket kanske säger något.
Innan de lämnade oss undrade de hur vi skulle ställa oss till att försöka få till någon regelbunden samkväm för svenskar i landet. Han funderade på ärtsoppa och pannkakor 1 gång i månaden för de svenskar som var intresserade. Låter som ett mycket bra initiativ... Vi är visst bara ca 40 svenskar här och jag har nog snart träffat 10 av dem.

Nu ska jag packa ihop och åka till en italiensk restaurang...eller om vi bestämde oss för något annat....

Downtown by night

2008-09-23T17:17:00.002+03:00

Gårdagens kvällstrip tog mig till downtown Khartoum där jag möttes av livfull och ljudlig affärsverksamhet. Det är lite svårt att beskriva med ord och att fotografera var det inte riktigt läge för. Men tänk er gator kantade med butiker och därutöver köpstånd på trottoaren och fler försäljare stående med varor på gatorna. En del ropade ut sina varor med hjälp av en megafon andra gjorde sig inget större besvär för att locka kunder. För mig kändes det som en stor labyrint med butiker, men Leif verkade ha en relativ koll på läget. Det visade sig att på en gata sålde de nästan bara parfymer, en annan kläder, en annan skor och ett kvarter guldsmycken och etc. Leif skulle köpa en adapter till en trådlös router och han hade namnet på butiken på en lapp skrivet både på engelska och arabiska. Han visste att butiken skulle ligga i ett hus på andra våningen och till en början frågade han sig runt vilket inte gav några större resultat. Efter ett tag fick han för sig att vi skulle gå upp i det huset där det sålde mest guld och tänka sig...en trappa upp så låg butiken där...väl igenbommad på grund av Ramadan. Kvällens seger var att vi hittade butiken även om det inte blev så mycket inhandlat. Jag tyckte att kvällen var mycket lyckad för att jag fick känna på downtown. Jag gillade det starkt och tar gärna bussen ner dit någon gång. Kanske inte helt själv till en början då det var nästan bara män överallt och jag kände mig ganska uttittad. Enligt Leif är det inga problem att vistas där nere själv på kvällarna.

Efter vårt lyckade letande begav vi oss upp till våra områden och käkade Shish Kebab, mycket gott och relativt billigt, bara 4 sudanesiska pound vilket är ca 12 kr.

Nu ringde precis Daniel, på mitt nya mobilnummer, vi ska träffas om en cirka timme utanför deras hus. Jag ska ta mig dit själv vilket blir väldigt intressant!

Ambassadörs besök

2008-09-22T16:54:00.002+03:00

Chefen Leif meddelade precis att på torsdag får vi finbesök på kontoret. Då kommer Sveriges ambassadör för Sudan, Jan Sadek, och hans deputy Sofia Calltorp. Mycket trevligt!

Annars så har den här dagen sett ut som tidigare dagar. Inläsning av material för att kunna utvärdera och göra uppföljning av de två projekten som jag (ska) arbetar med, skrivit Boreholes Completion Reports, och förresten något nytt, programme office meeting. Jag förstod väl typ 40% av det som diskuterades... Än en gång inser jag hur ny och okunnig jag är om IAS projekt och uppföljning =)

Jag börjar inse att det kanske dags att snart berätta vad de två projekten går ut på som jag hela tiden referera till...men det får bli i ett annat inlägg. Nu ska jag gå och äta något lätt, fortsätta läsa Stenhuggaren och vid 19:30 ska jag hänga med Leif till någon marknad där han skulle inhandla något som jag inte ens kommer ihåg just nu. Ciao!

Lunch paus

2008-09-21T12:50:00.003+03:00

Klockan är nästan 13 här och värmen på kontoret börjar bli olidlig. Vi har precis intagit lunch. Under Ramadan kommer en kvinna och lagar lunch till oss eftersom alla restauranger och butiker är stängda mitt på dagen. Det är väldigt bekvämt att bara kunna gå en trappa upp, till ett svalt rum, och äta varm mat. Eftersom det finns en AC i gästhuset så hinner man svalka av sig lite under lunchen, vilket behövs! Maten bestod av ris och köttfärssås med ärtor och paprika. Gott kryddat som tidigare måltider.

Förmiddagen har jag använt för att läsa in mig lite på utvärderingsmetoder. Jag har även korr-läst ett protokoll som en kollega skrivit. Det var rätt rolig läsning då hon mer eller mindre använde talspråk. Ibland blev dock meningarna väldigt svåra att förstå och jag påpekade att hon kanske skulle försöka vara lite mer formell i protokollen och ta upp det som är mest väsentligt under varje punkt på dagordningen.

Nu började en het men skämtsam diskussion här på kontoret angående varför Zaitun ska ha så mycket ledigt när hon ska gifta sig. Hennes bröllop är den 25 oktober i Juba men hon ska åka redan nästa måndag, den 29 sep, och kommer inte tillbaka förrän 29 okt. När hon är borta ska jag göra hennes arbetsuppgifter, jag undrar verkligen hur det kommer att gå!

Helg

2008-09-19T18:16:00.010+03:00

I norra Sudan är det helg fredag-lördag, vilket betyder att imorgon är det vanlig arbetsdag. För kristna betyder det att de går på gudstjänst på fredag och trots att min lördag från mitt perspektiv borde vara söndag så blir det ändå en lördag. Hänger ni med?
Jag har mest tagit det lugnt idag för att jag inte har så många andra alternativ. Min vänskapskrets är ännu begränsad och att ge sig ut på stan i gassande sol med 40 graders värme känns inte allt för lockande. Dagen har ägnats åt att läsa en kriminalroman, Camilla Läckbergs "Stenhuggaren" och tvätt. Det finns tvättmaskin i gästhuset vilket gör tvättproceduren ganska smärtfri. Att torka kläderna på taket tar ca 40 min, byxor möjligen 50 min om de ska bli helt torra i alla sömmar.
Precis nu har jag också varit nere och hälsat på chefen Leif. Han anlände igår och tillsammans ska vi snart bege oss till en grillfest. Elin, vars namn jag tror jag har nämnt förut här, fyller år idag. Innan dess ska vi bege oss till ett köpcenter där Leif ska ordna en födelsedagspresent och jag ska till servicecentret för Mobitel och aktivera mitt sim-kort. Jag fick ett sim-kort med mobilnummer häromdagen, men det verkar som sagt vara avaktiverat.

Första veckan i Khartoum

2008-09-19T18:16:00.009+03:00

Att blogga är till en viss grad betungande. Ens läsare förväntar sig att man uppdatera bloggen relatitv ofta, minst varannan dag. Som ni redan har upptäckt så kommer jag att uppdatera min blogg väldigt oregelbundet. Tiden räcker inte till. Nu i början försöker jag att lära känna människor, staden och kulturen. Denna veckan har jag varit på kontoret hela dagen sedan har jag antingen blivit bjuden på middag eller ätit ute med min kollega Zaitun. Innan middag har det klämts in sightseeing och shopping, senast igår var vi till exempel på den lokala marknaden Schabi. Jag är inte helt säker på att det stavas så (om det finns någon "engelsk"-stavning) men i vilket fall som helst så uttalas namnet så. För att komma ihåg namnet tänker jag på ordet skabbig som också är en bra beskrivelse för marknaden. Fast jag har varit på värre marknader så från det perspektivet var marknaden helt ok och jag kommer säkert göra flera besök där. Den värsta marknaden jag varit på var nog den i Garissa, i nordöstra Kenya, som var under uppsatta presenningar och där djur gick löst (och åt och sket) bland grönsaker och ting. Solen gassade på och lukten var nästan outhärdlig! Igår bestod inköpen av två långkjolar, två sandahler (som jag kommer att ge bort), en blus/shorta och en sjal för att täcka huvudet med, se översta bilden.

Nedan kommer lite bilder på huset där jag jobbar och bor, min bunker på taket, nya vänner m.m.

IAS hus i Khartoum. De svarta "grindarna" är förråd med bl a en generator. Tydligen är det strömavbrott varje tisdag. Ingången till huset är den vitaktiga dörren till höger, den dörren med ett vitt tak ovanför. På första våningen ligger kontoret, andra våningen är gästhus, tredje våningen bor directorn Leif och på fjärde som är takterass ligger mitt rum.

Utanför huset står en brunnsborr som jag antar är sönder eftersom den står här. Borr-teamen kan, om det vill sig, borra 1 brunn på en dag.

Detta är min bunker. Dubbeldörrarna är in till mitt rum. Enkeldörren leder till toaletten som även nås från mitt rum. Jag har inte ens en nyckel till den dörren.

Bilder på rummet. Jag har ett kylskåp där jag för närvarande mest förvarar svenskt godis, mascara och dricksvatten. Jag har inte AC:n på under dagarna och då blir det väldigt varmt i rummet typ 40 grader.

Min säng. Bilden är tagen med ryggen mot ingången. Nedan fler bilder på rum och toalett:

Sista bild kopplad till boende är utsikten från takterassen åt ett väderstreck:

Nedan är en bild från konferensrummet på kontoret där jag, Jonathan (amerikan som också är nyanställd och ska jobba i Darfur) och Saitun från Uganda har spenderat ganska många timmar i veckan. Saitun har jobbat för IAS i ett år och är väl insatt i mycket som jag och Jonathan har försökt lära oss under veckan.

Detta är Khadmallah som är receptionist och sköter mycket praktiskt som rör gästhus men även praktiska saker på kontoret såsom att det finns dricksvatten, te/kaffe, kex m.m.

Onsdagens middag. Traditionell mat för en stam i södra Sudan, närmre bestämt Kajo Keji, som heter Kola.För er som vet vad Ugali är, så är det bruna något liknande men gjort på vetemjöl. Jag är ju lite märklig och tycker det är gott!
En bild från i tisdagskväll då jag efter middagen med Zaitun och en kenyansk kollega, Grace, stannade till längs vägen och drack arabiskt kaffe.

Slutligen en bild på mig och Zaitun, lagom trötta efter våra timmar på marknaden där det var Khadmallah som skötte snacket på arabiska.

Första dagen i Khartoum

2008-09-14T22:50:00.003+03:00

Nu har jag tillbringat min första dag i Khartoum. Jag anlände tidigt på morgonen och det första jag gjorde var att sova med öronproppar djupt intryckt i öronen. Jag ville undvika att bli väckt av böneupproparna. Mina erfarenheter av staden hitintills är att det är mycket varmt och dammigt, lagom mycket bilar och trafikkaos (jag jämför med Nairobi), och väldigt stor. Staden är liksom utsträckt på ett stort område vilket gör att den inte känns lika kaotisk som Nairobi. Det är säkert här på kvällarna, så säkert att jag som kvinna kan gå ute ensam på nätterna.

Jag bor i samma hus som kontoret, på taket i vad de kallar the penthouse, som består av ett rum med toalett. Jag har eget kylskåp och ett litet bord med stolar, två sängar (så att jag kan ta emot besök!!), och imorgon ska jag även få en garderob och vattenkokare. Fullständigt kök finns i gästhuset som ligger på andra våningen. Jag antar att jag lägger upp lite bilder framöver.

Dagen har bestått av introduktion av organisationen och vad jag kommer att göra framöver. Min arbetsledare Daniel har tagit mig på en liten sightseeing tillsammans med hans fru Elin och deras son Job. De har pekat ut allt viktigt, typ alla kaffeställen! ;)

Det är Ramadhan och därför är allt på lite lågvarv här. Butiker och restauranger är stängda på dagen men öppna efter solnedgång. Lunch serverades i dag på gästhuset och kommer att göras så under hela Ramadhan. Middag fick jag hos Daniel o Elin. Tydligen är oxfilé hejdlöst billigt här, kött överhuvudtaget, medan ett kilo potatis kostar 12 kr. Staden verkar vara perfekt för GI-metoden...men inte så vänlig på vegetarianer.

Trådlöst internet fungerar perfekt så troligtvis kommer ni att få se mig ganska mycket online!

SUDAN

2008-09-13T22:17:00.002+03:00

När jag lämnade Sverige för ett par timmar sedan hade jag inte bestämt mig ännu om jag skulle börja blogga igen. Fast om du läser det här så förstår du att jag nog har tänkt göra det. Det är ett bra sätt att få skriva av sig samtidigt som vänner hemma i Sverige och övriga världen har lite koll på mig. Längre än så här blir inte mitt första inlägg för om 4 minuter är det dags att boarda flyget som ska ta mig till Khartoum. Fy vad häftigt!! =)

Semester

2007-08-02T11:56:00.000+03:00

Idag börjar officiellt min semester. Om ett par timmar går mitt flyg till Mombasa och där har jag bara tänkt ligga i skuggan och läsa deckare. Vi får väl dock se om min tanke håller då NDI igår erbjöd mig att medverka på deras workshop med Shirikisho Women. Shirikisho är ett parti som har sitt starkaste fäste i kustprovinsen. Om jag medverkar får jag två hotellnätter med fullboard betalt av NDI vilket inte är helt illa. Samtidigt lockar Mombasas stränder och sol, speciellt då sommaren i Sverige inte har varit någon höjdare.

Nairobi vädret är inte heller någon höjdare under denna tiden av året. Kallt och ruggigt eller en tryckande fuktighet. En hel del regn vilket förståss gör luften lite lättare att andas.

Jag sitter på NDIs kontor och bloggar. Nätet går upp och ner så det är rent omöjligt att läsa mail på FC:n. Jag var här även igår eftermiddag, efter att jag hade skickat iväg min reskamrat Edvard till Nakuru nationalspark. Igår kväll umgicks jag med John Inge som jobbar för NDI, tidigare internationell sekreterare för KRF i Norge. En trevlig kväll som gav mig en ganska god inblick i systerpartiet i Norge. Jag är imponerad över hur de har lyckats få in så många unga på tunga poster i partiet och att de var tvungna att kvotera in en man i deras partistyrelse. Tänk när vi har den situationen i Sverige.

Nu kom John Inge med ett värme element. Han tycker det är lite för kallt här på kontoret, det säger väl en hel del om vädret här just nu.

Vi får väl se när jag återkommer här. Jag kan ju inte direkt stoltsera med en god regelbundenhet på bloggen. Ha de!

Back in Nairobi

2007-07-25T23:00:00.001+03:00

Jag är tillbaka i Nairobi. Har varit här i 4h nu och har hunnit installera mig på IAS gästhus, äta lite indisk mat borta vid Nakumatt Ngongroad och träffa kompisen Edvin. Allt är sig likt. Vakterna är kvar, IAS trådlösa nätverk fungerar (någon har varit smart och tagit bort kodnyckeln) och hundarna skäller ute på gatan. Vädret är ungefär som i Sverige.

Jag är inte själv här, utan Edvard är med. Vi är här först och främst för KDUs Kenyaprojekt. I helgen är det workshop där vi ska deltaga i två paneldebatter.

Jag antar att jag kommer att vara lite mer flitig på bloggen medan jag är här, samtidigt ska jag väl inte lova för mycket...

Lat-inlägg

2007-07-22T12:31:00.000+03:00

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det när en blogg inte uppdateras regelbundet. Beror det på tids-eller idébrist? Att ens liv är för tråkigt så att det inte finns något att säga/visa? Eller handlar det bara om prioriteringar? Oavsett vad som stämmer in på mig så tänkte jag publicera lite bilder från de senaste två veckorna:

Almedalen där jag var med och marknadsförde tidningen Dagen.

Sofia, Marie och Emanuel lyssnar på Peter Eriksson.

Stolta föräldrar, Emma och John, till lilla Jesaja.

Oj vad söt man är!

Besök från Schweiz. Micha o Gabby tillsammans med min syster Matilda. På väg upp i statshus tornet.

Riddarholmen. Bild tagen från tornets topp.

Luca och Gianni. Pojkarna som min syster försökte fostra i Schweiz under ett år.

Har ni saknat mig? =)

2007-07-07T17:27:00.000+03:00

Efter 4 månaders blogg-vila är jag nu tillbaka...tror jag. Det slog mig häromdagen att nu när jag bara har jobb att tänka på, så borde jag hinna blogga lite.

Studieterminen slutade i början av juni och jag har klarat alla mina poäng vilket känns skönt. Problematiken är dock att jag är så otroligt studietrött. Om någon har ett bra fast jobb att erbjuda mig så tar jag tacksam emot, gärna något som inte har med brevsvar att göra. Inte för att jag vantrivs med mitt brevsvarsjobb. Oftast är det väldigt intressant och jag har bra och trevliga arbetskamrater. Högsta chefen sköter sig också bra och signerar snällt allt jag skriver.

I sommar har jag haft möjligheten att upptäcka lite nya sidor hos mig själv bland annat att jag är en bra säljare. Det anser iallafall marknadschefen och säljledaren på tidningen Dagen och deras ord väger tungt hos mig ;-)

Jag kanske skulle satsa några år inom marknadsföring? Jag kan dock bara sälja produkter som jag verkligen tror på såsom tidningen Dagen. KDUs nuvarande kristdemokrati ingår inte bland produkterna som jag tror på. Däremot demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag ska åka till Kenya i slutet av juli, närmre bestämt den 25 juli. Jag och Edvard ska medverka vid den avslutande samlingen för KDUs Kenyaprojekt 2007. Därefter ska jag stanna 1,5 vecka privat. Jag funderar på att flyga till ön Lamu igen och slappa lite. Ön är otroligt exotisk och rofull. Det finns 1 bil på hela ön och det enda störande ljudet är öns generator och möjligtvis alla minareter. Sedan finns det knappt någon brottslighet på ön därför kan man tryggt vandra runt själv på nätterna eller i samspråk med någon intressant inhemsk person. Det är möjlighet att jag inte uppskattar ön lika mycket nu som jag gjorde efter ett år i Nairobbery.

Nu ska jag ta tag i mitt kylskåp som jag har städat och frysfack som håller på att frosta av.

Nätverk

2007-03-10T12:18:00.000+03:00

Vi har haft lite problem med vårt trådlösa nätverk i lägenheten, men nu har jag precis löst det. Jag är inget direkt nätverksgeni, men lite har man väl lärt sig med en datanörd som storebror.
Trådlösa nätverk är väldigt bra såsom mänskliga nätverk.

I torsdags höll jag på att inte komma hem till Stockholm som tänkt. Personen som hade lovat mig skjuts glömde mig, men tack vare att jag under dagen hade utvecklat mina mänskliga nätverk så löste det sig relativt smärtfritt. En annan person fick helt enkelt köra ifatt den första personen som stannade och väntade i Ödeshög och tyckte det var lite lagom förargligt hela situationen. Väl i Ödeshög fick min Stockholmschaufför ett telefonsamtal och då visade det sig att en annan medresenär hade fått med sig fel väska. Väskan tillhörde en stackare som skulle flyga till USA om några timmar. Vår bil fick vända och köra tillbaka mot Jönköping. I Gränna stannade vi för att vänta in stackaren som skulle till USA för att överlämna väskan. 23:30 kom vi iväg och hur lagligt stockholmschauffören därefter körde har jag väl ett visst hum om då jag var hemma i min lägenhet utanför Bromma redan kl 02.

Idag är dagen avsatt för hemtenta skrivande. Ikväll verkar det som om det blir schlager i Skarpnäck.

Jönköping

2007-03-05T16:13:00.000+03:00

Jag ska fly till Jönköping ett par dagar. Besöka mamma o pappa, vara äkta Pingstvän och gå på e-veckan och sälja Dagen.
Jag o Jullan hade en insändare i Dagen förra året då vi beklagade oss över att pingstpastorerna inte läste tidningen. Tanken var inte att insändaren skulle bli publicerad, eftersom den ändå inte skulle nå målgruppen. Men den dåvarande opinionsredaktören ansåg väl att det var en chans att höja prenumerationssiffrorna =)

Morgonens rutiner

2007-02-26T10:38:00.000+03:00

I morse gick jag upp väldigt sent i jämförelse med när jag brukar gå upp på morgonen för att komma till jobbet kl 08:30. Jag stressade inte utan tog det till och med lugnade än vanligt. Trots det kom jag i tid till jobbet...jag får inte ihop det?
Tid är ganska psykologiskt tror jag. Om jag går upp extra tidigt så kommer jag oftast inte iväg tidigare än vanligt och det brukar sluta med att jag blir sen. Då jag går upp extra tidigt så gör jag som jag gjorde i morse, tar det lugnt. Men hur kommer det sig då att jag kom i tid idag?

Föräldrarbesök och korfball

2007-02-26T00:47:00.000+03:00

I fredags kom mamma o pappa till Stockholm. De var här för att fira sin 31åriga bröllopsdag. De började helgen med besök på Socialdepartementet och 10 min på tu man hand med social ministern Göran Hägglund. Jag undrar om Göran var lika nöjd med besöket som mina föräldrar? Fredagskvällen spenderade de själva med mat på ett värdshus på djurgården. Själv deltog jag i biljardturnering med kristdemokratiska studentförbundet. Vi var fem stycken och jag kom på tredje plats, vilket jag är väldigt nöjd med, med tanke på att Mats kom sist!

Igår lördag spenderades större delen av dagen på stan och Nationalmuseumet. Jag hittade lite kläder vilket alltid gör mig glad. På museumet tittade vi på Stig Lindbergs utställning. Det var främst mamma som ville dit, men utställningen var helt ok.
På kvällen var vi hemma hos mig och pappa hjälpte mig med betongväggs skruvning.

Ett trevligt inslag under lördagskvällen var Marres besök och övernattning. Hon husera ju numera i Bryssel, men var i helgen i Stockholm för att tömma sin lägenhet. Jag tyckte det var väldigt tråkigt när Marre flyttade till Bryssel, men nu kommer ju Jullan upp hit och det ska bli så otroligt kul! Vi har aldrig under våra nära vänskap bott i samma stad.

Idag har jag varit med föräldrarna i Fillan och ikväll har jag varit på min första korfball träning. Första steget till landslaget och VM som är i Maj. =)
Det är Herr Winks som har introducerat mig för denna sport som var för mig fram till i fredags helt främmande. Mitt första intryck är väldigt positivt. De flesta spelarna är inte svenska så träningen kördes på engelska. Vissa stunder var jag väldigt confused, inte på grund av språket, utan mer på grund av reglerna. Men efter en stunds spelande så kändes det som jag började få grepp om spelet. Jag lär väl återkomma till denna sport här på bloggen.

I veckan väntar jobb och PM skrivande. Alltså inget nytt på den fronten...

Jag hoppas alla trogna bloggläsare har haft en trevlig helg!?

Var är Anders?

2007-02-22T00:24:00.000+03:00

Eller är frågan: vem är Anders?
I Aktuellts undersökning om de mäktigaste svenskarna i EU parlamentet så finnes Anders Wijkman inte förrän på plats 7. Till och med junilistans Nils Lundgren anses ha mer makt än Anders.
Om inte sjunde platsen var ett problem så borde det ses som problematiskt att Anders har fått partibeteckning (m)!

Helt plötsligt känns denna mätning väldigt oseriös när inte ens SVT:s korrespondenter i Bryssel har koll på vem som tillhör vilket parti. Så många svenska parliamentarier är det faktiskt inte att hålla reda på, bara 19 st.

Massavlivning av katter!

2007-02-21T10:29:00.000+03:00

I dagens Metro finns den artikel om att massavlivning av katter i Sigtuna kommun, närmre bestämt Märsta, upprör!
-De bryter mot lagen. Massavlivning är förbjudet, säger Helena Högström, ordförande för Sigtuna Märsta katthemsförening. Nu hotar föreningen att anmäla kommunen till Europadomstolen om katterna avlivas.
Katternas fria liv i Märsta där de bland annat orsakar problem genom kissning, förstör sandlådor och bor under hus ställs mot människor med allergi och barn som vill kunna utnyttja sina rättigheter att leka.

Hur kan man gång på gång ställa djurens rätt mot människors mänskliga rättigheter?

Avliva katterna!

2007-02-16T11:38:00.000+03:00

Lokala TV4 talar precis om problematiken med alla hemlösa katter i Stockholm. Enligt gästen har en katt ingen status idag och nu ska ett projekt startas för att hjälpa hemlösa katter.
Tydligen är människor inte intresserade av dessa katter då de har blivit ustlängda trots att det enligt lag är förbjudit att slänga ut sin katt.

Vore det då inte billigast att bara avliva dem?

Redan fredag

2007-02-16T10:32:00.000+03:00

Veckan försvann snabbt. Den har bjudit på en del trevligheter såsom Bromma lokalavdelnings årsmöte. Statsekreteraren Jakob Forssmed från regeringens samordningskansliet berättade om regeringens arbete, därefter följde traditionsenliga förhandlingar och lottdragning.

Igår lyckades jag parera in mamma på centralen två gånger. Hon var uppe över dagen för att slå sitt kloka huvud ihop med skolsköterskor (tror jag) som jobbar med folkhälsoarbete.

Kenyaprojektet har i helgen sitt första workshop i Eldoret, Kenya. Anna o Marcus ska ha landat i Nairobi igår kväll. Än så länge har jag inte hört något från dem och jag blev lite orolig då jag fick ett sms från en styrelsemedlem från Youth Assembly, 1h efter att de skulle ha landat, att de kunde ringa honom eller personen som skulle möta dem på flygplatsen om de hade problem.

Nu är det dags att ta tag i dagens arbete!

Funderingar...

2007-02-14T00:27:00.000+03:00

Amerikanska mödrar demonstrerar ju gärna med skyltar där det typ står skrivet att skicka inte våra söner till Irak. Men alltså om man tar värvning vid armén i USA, är man då inte medveten om att man kommer att hamna i något krigzon någonstans i världen? USA är ju inte direkt känt för att hålla sig borta från konflikter eller från att lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Mödrarna om några borde veta detta och kan väl upplysa sina söner innan de tar värvningen?

En annan tanke. Abortfrågan är ju het inom Kristdemokraterna. Argumentet att Kristdemokraterna kommer förlora många röster om vi anpassar våra lagar efter EU förs fram. Men kommer Kristdemokraterna inte vinna röster från alla de som tror att Kristdemokraterna vill förbjuda abort? För det är ju faktiskt det som många tror, säkerligen många fler än de som tror att Kristdemokraterna är ett kristet parti.

Republikanska föreningen

2007-02-13T00:15:00.000+03:00

Enligt Aktuellt ikväll har Republikanska föreningen varit och uppvaktat Riksbanken. De vill att kungabilden på våra mynt byts ut mot till exemepl Astrid Lindgrens ansikte på ena sidan och Pippi Långström på andra.
Tycker på något sätt att det är ganska patetiskt att uppvakta om det. Vad säger min republikanska vän?
Jag undrar om de gjorde uppvaktningen samtidigt som TV4 visade Linda Nybergs program "Prinsar och Prinsessor"...som min mamma satt klistrad framför. Hon har förrästen en monarkivägg hemma. När vi bodde i Vaggeryd fanns det på en lite mer tydlig plats i hallen och alla kompisar undrade om hela familjen var monarkister....

Melodifestivalen

2007-02-11T23:32:00.000+03:00

Var det bara jag som grät igår när Marie Lindberg gick vidare i deltävlingen till melodifestivalen? Jag vet inte varför jag blir så känslig ibland! Jag gråter även när till exempel Anja tar guld eller svenska damlandslaget i fotboll vinner en landsmatch. Jag kan inte hjälpa det...men när jag ser deras glädje så brister det och jag måste släppa några glädjetårar. När jag var yngre...eller för en så där 10 år sedan grät jag aldrig! Men något hände och idag har jag väldigt nära till tårar när jag ser andra människors glädje.

Förutom melodifestival så städade jag lägenheten igår. Det blir som ett dagsprojekt när jag väl tar tag i det. Mitt på dagen hade jag även tvättid. Nu väntar jag på Mats som har varit i Vilnius i helgen. Minuterna känns väldigt långa!

Ahh..

2007-02-08T23:45:00.000+03:00

Vart tog veckan vägen? Det var ju inte länge sedan jag skrev att jag skulle till Linköping på Kommun o Landstingsdagar!

I vilket fall som helst så var det väldigt trevligt. Tänkte att jag skulle lägga ut lite bilder för omväxlingens skulle. Det händer ju inte så ofta nu mera...

Stefan från Odells stab hamnade bredvid mig (på andra sidan gången) på x2000 ner till Linköping.

Karin tillika min chef har tömt buffén.

Simon o Erik. Erik konstaterade nöjt att han hade gjort ett bra jobb med mig under Jönköpings tiden. Utan honom skulle jag nog inte vara där jag är idag.

Jönköpingsgänget. Sara, Mia, Markus, Anderas, Marcus o Jenny-Sofia.

Jag o Hillerström försökte lära Stockholms landstings tjänstemän att spela biljard efter festen på fredagen.

Partisekreteraren tar ordet!

2007-02-01T23:45:00.000+03:00

– Vi vill förbättra vår dialog med väljarna och vara ett lyssnande parti som förstår människors vardag, säger Kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren idag.

Är han medveten om vad han säger?
Vet han hur många olika åsikter våra väljare har?
Är alla krisdemokraters förtroendevaldas vardag så fjärran ifrån våra väljares vardag?

Vore det inte bättre att betona vår ideologi och utifrån den bilda vår politik istället för att anamma populistiska förslag bara för att en viss väljargrupp ropade högst!?

Imorgon bär det av till Kristdemokraternas Kommun- och Landstingspolitiska dagar i Linköping. Ska bli intressant och trevligt!

Samerna

2007-01-30T23:33:00.000+03:00

Musklerna ömmar allt mer och mer efter gårdagens träning. Enligt en del personer så är träningsvärken alltid värst två dagar efter. Jag lär väl upptäcka det imorgon.

På tisdagar håller jag inte till på departementet utan på Teologiska Högskolan. Denna termins första modul läser jag Barnets Rättigheter och Ursprungsfolks och etniska minoriteters rättigheter. Jag har inte riktigt ännu hunnit ta ställning till om jag tycker att kurserna är intressanta eller ej.
Etniska minoriteter brukar jag tycka är väldigt intressant om diskussionerna inte bara handlar om de fem officiella svenska minoriteterna. När jag tänker efter så beror det nog på att när vi diskutera svenska minoriteter så kan det betyda att om deras rättigheter ska tillgodoses så måste jag kanske ge upp något. Samerna kanske vill bryta sig loss och bli självstyrande. Samtidigt har jag absolut inga relationer till samerna (och de norra delarna av Sverige) och för min del skulle de mycket gärna kunna få bli självstyrande inom ett eget territorier. Vilket borde leda till att jag ändå på något sätt tycker det är intressant att diskutera svenska minoriteter och deras rättigheter. Jag får nog fundera lite på det här...

Stryk skulle de ha!!

2007-01-29T22:34:00.000+03:00

Jag blir ibland upprörd. Just nu är jag det.
Jag har varit o tränat idag, Boxing, träningspass som erbjuds de anställda inom regeringskansliet. Träna gör vi på grund av olika skäl. Mitt brukar vara att jag vill bli piggare och orka mer, att jag vill få lite snygga muskler igen och sen om kroppen trimmas samtidigt så är det ingen nackdel. Den tid jag lägger ner på träningen vill jag inte förstöra genom att, som en tjej idag skriker ut i omklädningsrummet: "Efter träning på onsdag går vi och tar en öl!". Alltså, hur kontraproduktiv får man vara?
För en gång skulle handlar detta inlägget inte om alkohol, samtidigt som det ändå gör det. Jag bryr mig inte ett dugg om att folk tycker om att dricka öl efter jobbet (eller kanske lite), men att föreslå att göra det efter ett träningspass är så otroligt idiotiskt! Alkohol om något bryter ner kroppen!

När jag ändå är inne på ämnet (ok, nu blir inlägget om alkohol). På ryktesvägar har jag idag fått höra att alkoholen flödar friare än vanligt inom KDU. Tydligen dricker även högsta ledningen med minderåringar i KDU. Hur tragiskt kan det inte bli!?
UNF ska visst träffa folkhälsoministern Maria Larsson (kd) den 20 mars. Det vore ju ett intressant ämne för dem att diskutera...

Odell Moderat?

2007-01-16T00:13:00.000+03:00

Mats Odell fick precis partibeteckningen (m) på nyheterna på TV4. Ett misstag, eller?

Var är känslan?

2007-01-15T20:27:00.000+03:00

Den där känslan som infinner sig när man är klar med en tenta!
En kort sammanfattning av tentan kan lyda ungefär så här:

*Utav 4 frågor var 2 helt luddiga och man visste knappt vad de frågade efter.
*Tiden var alldeles för kort.
*Man fick inte skriva mer än två sidor på varje fråga. Hur kan man plocka ut 10p från två sidor? Bara att skriva ut "Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna" tar ju en halv rad då jag anser att det är fel att slänga med förkortningar utan att någon gång skrivit ut vad förkortningen står för.

Även om inte känslan infinner sig ska jag nu lägga det här bakom, rensa bland papper och böcker och njuta av en veckas studieledighet.

Tenta

2007-01-15T13:24:00.000+03:00

Om ca 1,5h har jag en salstenta. Det är en 10 poängstenta i kursen Med lika värde och lika rätt. Det är en övergripande och grundläggande kurs som håller samman idéhistoriska, etiska och juridiska perspektiv på mänskliga rättigheter och demokrati.
Jag vet inte om jag ska vara nervös eller ej. Jag har aldrig missat på någon större tenta förrut och denna tenta kommer att bestå av analyserande essäfrågor, vilket brukar vara min starka sida. Kurslitteraturen kommer att finnas tillgänglig i salen vilket har dämpat ivrigheten att plugga, ändå har hela min helg varit avsatt för plugg. Trots tillgängligheten till litteratur måste man ju snabbt kunna hitta i böckerna och även lätt kunna jämföra och analysera nutida politiska filosofer såsom Martha Nussbaum och Michael Ignatieff.

Det är bara önska mig lycka till! =)

Grattis Edvard!

2007-01-10T01:37:00.000+03:00

Kom precis hem ifrån en trevlig kväll med födelsedagsbarnet Edvard. Jag, Mats, Erika, Erik och Marre har firat honom med en trevlig middag.

Tack hela gänget för en väldigt roligt kväll!

Hägglunds högra hand

2007-01-09T19:10:00.000+03:00

Häromdagen nämnde jag att jag inte hade några spännande planer inplanerade för 2007, men igår fick jag reda på att jag har fått ett jobb. Regeringskansliet, närmre bestämt på Socialdepartementet och brevsvarare åt socialministern Göran Hägglund. Jag har varit på introduktion idag och allt känns verkligen spännande. Tyvärr så tar jag över Marres jobb, det hade annars varit så roligt att få jobba med henne!

Spelberoende?

2007-01-09T00:42:00.000+03:00

Jag har blivit beroende av patiensduell på MSN messenger! Min syster introducerade mig för denna ädla konst julen 2005, därefter introducerade jag det för Jullan. Jullan trissade sedan upp mitt spelande under de tre veckor jag var i Sverige. Under min Kenya tid glömde jag helt bort detta adrenalinkickande spel, men så i julas då syrran och jag satt där mitt emot varandra i soffgruppen hemma i Jönköping med våra laptops uppkopplade på det trådlösa nätverket så började vi spela igen. Och inte hade hon haft ett års uppehåll, det tror jag verkligen inte då hon spelade skiten ur mig varje gång!
När jag anlände till Stockholm i fredags inbjöd jag Jullan för en duell och nu spelar vi minst en gång om dagen, gärna precis innan läggdags. Tack och lov så låter Jullan mig vinna varje gång! =)

Lite bilder från julledigheten

2007-01-07T14:00:00.000+03:00

Jag börjar med julafton

Faster Lisa, Mats, Farmor Runa och Matilda väntar på julbordet.

Tomten får mindre tomtekläder varje år.

Nyårssupé hos Mats föräldrar i Lund.

Besök i Hässleholm hos Douglas o Sara. Douglas ville gärna visa upp sina bakkunskaper!

Sara o Douglas

På Glyptoteket i Köpenhamn. Några likheter?

Min Mats på ett fik i Köpenhamn.

Hans och Birgitta vinkar av oss på Lunds station.

Det var den ledigheten. Nu börjar allvaret igen med hemtentor och salstenta plugg. Än så länge har jag inget spännande planerat för 2007 men det brukar dyka upp med tiden. Hej hopp!

Malaria

2007-01-07T00:17:00.000+03:00

Bara för att två små stackars svenskar har insjuknat i malaria efter en turistresa i Goa får sjukdomen lite plats i Aktuellt, men då ändå inte ett ord om alla de miljoner människor som dör i malaria varje år i Afrika.

Köpenhamn

2007-01-03T23:39:00.000+03:00

Idag blev det en dagstur till Köpenhamn för shopping. Köpenhamn ska visst vara känd för sin rea som börjar varje år den 2 jan och jag får väl sprida ryktet vidare. I Sverige så är det oftast utplockat under rea-tider. En annan som har en storlek som ryker först brukar inte har någon större framgång på reor i Sverige och sen brukar jag bara tycka att det är en massa lustiga och fula kläder kvar. I Köpenhamn var det annorlunda. Där kändes det inte alls utplockat i hyllorna. Jag gjorde tre små inköp bestående av en polo-tröja, en shorta och en BH. Jag gjorde ett ytterliggera intressant inköp; bröstvårte-"plåster". Vi tjejer som inte har så stora bröst kan ibland unna oss att bära kläder där det är omöjligt att ha en bh på sig (om man nu inte vill visa halva bh:n), men problemet är ju bröstvårtorna som sticker ut under det tunna tyget. Visst kan jag förstå om en del läsare tycker att det är väldigt sexigt, men jag tycker det enbart är fult! Därför har jag tidigare använt någon slags sjukhus-tejp som jag har köpt på apoteket, men nu fann faktiskt Mats så kallade "Nipple Covers" i en affär och det dröjde inte många sekunder innan beslutet kom för att investera i dessa små covers. Dessa Nipple Covers är vattenfasta och kan alltså användas vid simning och som skydd vid solning. Då en del av dem var formade som stjärnor så kan man ju spexa till det och göra en stjärnhimmel på ryggen. =)

Innan vi kom till shoppingen idag var jag tvungen att genomlida 1,5h inne på Glyptoteket bland antikens statyer m.m. Vad gör man inte för husefriden!!?

Igår var vi och hälsade på Douglas och Sara. Douglas önskade att lite bilder skulle läggas ut från denna kväll för att visa hans kunskaper i köket...men jag får lägga ut dem vid ett senare tillfälle. ;)

Das Boot

2006-12-30T14:21:00.000+03:00

Das Boot -The Director's Cut med en speltid på 3h 36 min varav de sista 36 min är spännande...säger väl allt! Om valet hade varit mitt skulle jag aldrig se den. Men nu har jag sett filmen och kan ha en stark åsikt om den. Filmen är helt enkelt urtråkig och slutar med att hela U-båten sjunker och mer eller mindre hela besättningen skjuts till döds vid landstigningen som tilslut sker i Frankrike varifrån u-båtens färd startade. Innan dess har man fått följa besättningen svettas och fyllas av skräck när de angripits av England. Och med det sagt behöver ingen av mina läsare se filmen.

Lund

2006-12-29T21:19:00.000+03:00

Efter en vecka i Jönköping har jag och Mats nu kommit till Lund, där Mats föräldrar bor. Lund verkar vara en mysig stad. Mycket kullersten och fina gamla hus. Det enda negativa hittills är väl skånskan... Jag har aldrig gillat skånska och kommer nog aldrig lära mig att tycka om dialekten heller. Där med inte sagt att jag inte gillar skåningar, fast en pojkvän som pratar skånska skulle jag nog aldrig klara av!

Dagen har spenderats på Lunds shoppinggator. Jag har hittat mig ett par byxor på Indiska (trots all negativ kritik som de har fått de senaste dagarna) och ett halsband på Wedins där jag också sprang på Vaggerydsbor, föräldrarna Bergman. Kändes tryggt med lite äkta Vaggerydska bland all skånska. =)

Nu precis har middag intagits och resten av kvällen kommer nog att spenderas framför TVn då Mats har satt på DVD:n med Das Boot.

GOD JUL

2006-12-24T14:43:00.000+03:00

Vill jag önska mina läsare! =)

Sen i torsdags är jag och Mats i Jönköping och Mats har redan funnit sin plats. Efter att frivilligt erbjudit sig att ta hand om disken efter middag och kvällsmat under fredag och lördag har han idag hamnat i köket med mamma för att steka till köttbullarna till julbordet. "Förtroendeuppdrag" kallar min pappa det som själv sitter och läser Privata Affärer.

Förresten...

2006-12-19T21:18:00.000+03:00

Det snöar här i Bromma!

Porr, Horor och Feminister

2006-12-19T20:52:00.000+03:00

För ett par veckor sedan var Petra Östergren och föreläste på min kurs Kvinnor och Mänskliga Rättigheter. Hon har ganska nyligen skrivit en bok som heter Porr, Horor och Feminister och föreläste om vad hon hade kommit fram till under de 10 år då hon hade arbetat med boken. Petra vill först och främst angripa radikalfeministernas generella fördömande av porr och prostitution. Hon berättade bland annat om att hon har intervjuat kvinnor som frivilligt har valt att prostituera sig och att de känner sig mer kränkta av radikalfeminister och politiker (pga sexköplagen) än av sina kunder. Hon höll en mycket intressant föreläsning som verkligen fick alla att tänka till angående vilka principer som ska gälla i samhället. En fråga som hon ställde var varför vi särskiljer på kommersiell sex (porr/prostitution)? Petra vill inte legalisera prostitution, men hon vill få till en diskussion om de principer vi har i samhället som motsäger varandra.
Min kursansvariga Susanne Wigorts Yngvesson har i en artikel idag i Svenska Dagbladet med rubriken Att sälja sin kropp är en moralisk rättighet spunnit vidare på Petras resonemang.

Passa på och läs den, så ska jag fortsätta med min hemtentafråga angående kvinnors sexuella rättigheter.

Kubafest

2006-12-16T14:13:00.000+03:00

Igår var jag på kubafest!
Ok, tänker säkert någon och fundera på om jag har blivit helt förtappad...
Men så illa är det inte! Min vän Andrea har gått och förälskat sig i en kuban som hon har tagit hit till Sverige. Pedro som han heter fyller år på julafton och då det är lite svårt att ställa till med fest den dagen, så blev det igår.
Pedro verkar vara en huslig karl. Han hade ordnat snack som var väldigt snyggt upplagt med en sverigeflagga på top i varje fat. Väldigt svenskt...eller inte ;)
Kvällen var trevlig med en rejäl blandning av folk. Enda nackdelen med kvällen var att jag inte kan någon spanska och Pedro kan ingen engelska och ytterst lite svenska. Det blir lite svårt då att föra ett normalt samtal.
Förutom snacks och spanska så bjöd kvällen på salsa. En kille gjorde ett försök med att försöka lära mig lite, men innan jag hann krångla till det allt för mycket blev vi avbrutna av en gammal kompis till mig från Viebäckstiden, Ylva. Vet inte vem av oss som blev mest lättad...

Vaggeryd

2006-12-13T23:31:00.000+03:00

Ni missade väl inte att metropolen Vaggeryd nämndes på Aktuellt ikväll? Någon hade släppt ut ungefär 1000 minkar vid en minkfarm utanför Vaggeryd. Stackars ägaren Michael Fredriksson som också berättar att minkarna far illa i det fria då de är uppfödda i fångenskap. Djurrättsaktivisterna kanske ska fundera på vilka metoder de använder sig av? Metoderna verkar inte vara till någon nytta för djuren.

Munkavel?

2006-12-13T18:07:00.000+03:00

Inte direkt, men jag är väl medveten om att jag har varit lite tyst här. De senaste veckorna, sedan hemkomsten till Sverige, har ägnats åt kurslittertur läsning och PM skrivande. Det PM som jag skriver just nu handlar om kvinnor i den demokratiska processen i Kenya, förra veckan var det ett PM om Iris Marion Youngs tankar utifrån boken Inclusion and Democracy.
Att säga att man sitter och skriver ett PM eller att man har en PM inlämning låter så otroligt akademiskt. I Skövde var det aldrig tal om några PM, då hade man olika uppsats eller självständiga arbeten inlämningar. Så fort jag satte min fot på THS blev det tal om PM som skulle skrivas, men inte någon nämnde vad ett PM är. Vad är det egentligen? Enligt Nordstedts ordbok står PM för promemoria och är en kortfattad redogörelse eller kortfattade direktiv. Så bra!?
Oftast verkar det vara upp till den enskilda lektorn att bedöma vad ett PM ska innehålla, samtidigt som de flesta texter med lite fakta och åsikter verkar godkännas.

När det kommer till att skriva akademiska uppsatser och examensarbeten brukar nästan en hel lektion tas i anspråk för att diskutera strukturen, vilka rubriker ska vara med och vad ska de innehålla.

Jag ska väl återgå till mitt PM nu, där jag just nu funderar på om jag ska ha med begränsningar eller nämner man bara det i uppsatser? Då vi bara få ta 5 sidor till anspråk, så måste man utelämna en hel del samtidigt så vill jag inte bli kritiserad för det som jag utelämnar och jag vill inte skriva för mycket om begränsningar då det tar viktig plats för mig i mitt lilla PM.
Vilka akademiker problem man har!

FN:s dag för Mänskliga Rättigheter

2006-12-10T20:14:00.000+03:00

Är det idag den 10 december. Tyvärr tror jag att det är många som missar detta på grund av Nobel-dagen.

Kan du dina rättigheter?
Annars kan du läsa om de här.

Ny spritceremoni!

2006-12-01T01:54:00.001+03:00

Jag ska få hälla ut all Mats sprit!
Någon som vill vara med??

Ms Hanna Carlsson back in Sweden

2006-11-27T14:11:00.000+03:00

Efter 4 rätt intensiva veckor är jag nu tillbaka i Sverige. Jag landade igår och Nairobi känns redan avlägset.
Mannen som stormade in i mitt liv för ett antal veckor sedan mötte mig på flygplatsen och vi började med att isolera oss i 24h. Märkligt vad män kan göra med en...man blir ju helt kär och svag. =)

Jag sitter nu här i min lägenhetoch tittar ut mot t-banan och bilarna. Allt känns så otroligt organiserat och tyst här. Visst låter bilarna lite men det går inte att jämföra med trafiken i Nairobi med minibussar som tävlar i att ha den bästa ljudanläggningen. Om 20 min ska jag gå iväg till THS på föreläsning. Tanken att bara ha 2 föreläsningar i veckan att tänka på känns väldigt skönt. Visst trivs jag med kontorsabete och workshop, men ibland behöver man en paus från det.

Dickson frågade i torsdags när det passade mig bäst att implementera två andra projekt nästa år. Svaret återkommer jag med här på bloggen när det börja närma sig ;)

Nairobbery och businessmen

2006-11-23T22:38:00.000+03:00

Låt mig berätta om 24h i Nairobi. Dam förlorar mobiltelefon i taxi chaufförens Simons taxi. Damen är bedrövad och lider visst både psykiskt och fysiskt enligt henne själv. Inte nog med det, Internet vill inte som hon vill på kvällen så frustrationen över icke-tekniken blir total!

Idag. Dam kommer på att det skadar inte att försöka hitta taxichauffören Simon och fråga honom om mobiltelefon. Dam finner Simon och säger:
”I thought you were coming back with my mobilephone?”
Simon reply:
“I tried to find a number on you mobilephone to call you, but I couldn’t”

Sure! Dra den där om Rödluvan och vargen med!

Nu är damen ifråga mycket glad då hon åter har fått sin mobiltelefon och har insett hur beroende hon är av den. Då damen precis har berättat för mig att hon har fått sin mobiltelefon tillbaka så händer detta mig på Oakwood Hotel (som för den delen ägs av Mada Hotels där Betty jobbar på huvudkontoret).

Vi har ett möte med the Youth Assembly då Fridah upptäcker att det är ett paraply upphakat på min väska och någon tänker precis dra till sig väskan med paraplyet. Detta paraply hålls av en kvinna som sitter tillsammans med två andra kvinnor snett bakom mig. Jag hakar snabbt av paraplyet och vänder mig om för att se hur kvinnorna kommer att bemöta mig. Även Fridah stirrar på dem medan jag återigen försöker koncentrera mig på vårt möte. Fridah viskar till mig att hon ska säga till servitören, medan kvinnorna fortsätter att prata halvhögt och låtsas som om de inte har märkt att vi har upptäckt deras försök, sen reser de sig hastigt upp. När de gör detta så säger jag med hög röst att dessa kvinnor försökte själva min väska. Då mer eller mindre rusar de ut från restaurangen. Tack vare Fridah har jag min väska med plånbok, digitalkamera och annat smått och gott kvar.

Fridah meddelade mig senare att kvinnorna var prostituerade och det är ju en slags business annars så berättade Mika för mig idag om en annan smart businessidé.

Under natten har det regnat något fruktansvärt och även under förmiddagen. Detta skapade vissa problem med översvämningarna men mera. Till exempel när Mika kom fram till skolan så hade det bildats en stor sjö på vägen och det fanns inga möjligheter att gå runt. Då hade en kille kommit på den smarta idén att erbjuda folk hans pakethållare på cykeln. För en 10 ksh (1kr) lät han folk sitta på pakethållaren och sen vadade han över med dem.
En annan person hade tagit med sig sina stövlar och erbjöd dem för 10ksh på ett håll, detta nappade Mika på (efter att han hade åkt hem första gången) och sen insåg att han var verkligen tvungen att komma till skolan.

Som sagt 24h i Nairobi.

More sweets to HC!

2006-11-23T10:44:00.000+03:00

Jag har börjat att äta godis igen. Det var inte direkt planerat, men lika bra det då jag inte hade något bestämt datum för hur länge jag skulle hålla uppe. Än så länge är det bara norsk choklad och twist-blandning som jag har ätit. Men väl i Sverige är det väl lika bra att gå direkt in på små-godis och allt annat gott godis!

Mitt godis-stopp började 2002. Den påsken tyckte jag att jag hade ätit så mycket godis och skulle hålla uppe för en vecka. Det visade sig vara så enkelt så jag fortsatte till året därpå. När mitt godisuppehåll då bröts var jag i Nepal och hade haft en påse gott och blandat i skåpet väldigt länge. Det var verkligen hur gott som helst att vräka i sig den!

Väl hemma i Sverige så träffade jag några kompisar som ville försöka hålla uppe i en månad, så vi skrev kontrakt och radade upp saker vi fick äta såsom kakor med choklad, glass med choklad men inte till exempel kexchoklad och halstabletter. (Halstabletter anser jag att man äter som om det vore godis). Mina vänner klarade det inte hela månade ut, men jag fortsatte fram tills alltså nu. Jag kommer inte ihåg vilket datum jag bröt mitt uppehåll…men någon gång nu i November. Jag har ingen att skylla på utan får nog hänvisa till lite dålig karaktär.

På ett sätt är jag glad för att jag bröt uppehållet bara helt apropå, istället för att ha satt upp ett datum då jag skulle börja igen. Nu kommer jag nog äta i ett par månader, därefter får vi väl se.

Detta inlägg avslutar jag med att stoppa in en twist-banana i munnen. =)

Ps. för er tjejer…ni kanske har samma problem som jag någon vecka innan mensen…det där stora söt-suget som sätter in?! Jag tror jag ska skylla lite på det och att den kenyanska kulturen inte uppmuntrar till att hålla igen med godis…eller är det den norska kulturen jag ska skylla på?

Betty o Betty!

2006-11-21T23:15:00.000+03:00

Inget går som man har tänkt i det här landet, så därför blir det inget workshop på torsdag vilket betyder att jag hade mitt sista workshop för den här gången i Kenya under gårdagen o idag. Nu har jag bara en liten ekonomisk bit kvar...såsom att betala Betty (läs tidigare inlägg) eftersom de försökte lura oss i Kibwezi. Slutade med att vi vägrade betala och ska imorgon göra upp på huvudkontoret! Ingen ska komma här o tro att de kan sätta sig på Phoebe o Hanna!

Igår måndag anlände Sofia o Klas till landet. Någon timme försenad och rejält möra efter en natts flygning. Efter en frukost på Java Coffee House åkte vi till Juja för workshop med kvinnor från the Democratic Party. Är lite för trött för att orka kommentera mer om workshop.

Ikväll har jag, Sofia o Klas ätit Etiopiskt! Imorgon väntar en intressant dag för dem på NDIs kontor medan jag o Phoebe ska bråka med Betty.

Godnatt!

Kibwezi, here we come...eller något!

2006-11-16T13:16:00.000+03:00

Idag är det dags för nästa workshop. Om någon timme åker vi till Kibwezi, där jag och Phoebe spenderade 30 min i tisdags. Dagen har hittills inte varit helt smärtfri. Igår lyckades vi ordna ett nytt boende för Ford-Kenyas youth, vars workshop vi har nästa torsdag. Deras samordnare var förbi på kontoret och fick nya inbjudningsbrev och pengar för att ringa runt till deltagarna igen. Men idag, så ringer Lukenya Gateway, där vi hade bokat och säger att de inte kan ta emot oss! Anar ni hur irriterad man kan bli? Hur dryga kan ett Hotell bli och först säga att det inte är några problem med att ta emot oss och att de har lediga rum och sen ringer de nästa dag och säger att det inte går!
Nu har vi lyckats ordna ett nytt ställe som istället för Lukenya Gateway heter Lukenya Guesthouse och som jag antar har koppling till Lukenya Gateway.

Betty har också ringt och trakasserat oss på morgonen. Hon vill ha förstkotts betalning. Vi hälsade henne att det kunde hon glömma! Vi uttryckte oss dock lite mer diplomatiskt…

Igår kväll hade jag ett utvärderingsmöte med the Youth Assembly. Organisationen som KDU samarbeta med och som jag är projektledare för. Det är alltid lika roligt att träffa dem och de är alltid lika villiga och diskussionsbenägna. Vi pratade om årets projekt som i samband med workshopen i oktober är slut. Det som är kvar är rapportering och revision. Vi konstaterade att det hade varit ett lyckat år även om vi inte helt hade lyckats med en del förbättringar som vi hade diskuterat förra året. I helgen ska de träffas för ett större planeringsmöte inför nästa års projekt. De ska bland annat diskutera nya metoder så att vi inte fastnar i gamla rutiner och tappar glöden.

Framöver kommer det att bli ganska intensivt. Vi kommer tillbaka på lördag, sen på söndag åker vi till nästa workshop. Kommer hem från det på tisdag och drar vidare på torsdagen. På måndagen får vi storbesök från Sverige bland annat KICs general sekreterare Sofia Damm. Jag har jobbat lite med deras program för veckan och de flesta bitarna har fallit på plats. Typ bara Svenska Ambassaden som inte har återkommit med tid för ett möte. Sofia och Klas, som hon har med sig, ska vara med på workshopet som jag åker till på söndag och även workshop som är nästa torsdag.

Nu ska jag äta lite lunch innan bilen plockar upp mig.

Well, it's Africa!

2006-11-14T23:24:00.000+03:00

När man väl tror att något är planerat och klart i det här landet så händer det någonting som sätter alla planer i gungning.
Igår, efter en ganska intensiv dag i Nairobis commerce, fick jag ett mobilsamtal från en kvinna som heter Betty och som vi har bokat helgens boende och konferenslokal genom. Hon jobbar för Mada-Hotels som är ett väl respekterad hotellkedja här i Kenya. Betty berättar för mig att det har blivit ett litet misstag i bokningen och att Hunters Lodge, där vi ska vara, inte kan husera 45 personer. Ok, andas in, andas ut…och be henne ringa till Phoebe så att vi är i alla fall två som får bära samma problem.
Då jag har en förmåga att koppla ifrån problem som uppstår här på min fritid så reflekterade jag inte mer över saken förrän jag kom till kontoret idag på morgonen. Phoebe meddelade då att hon och Betty hade kommit överrens om att jag och Phoebe ska åka till Kibwezi och titta på stället.

Kibwezi ligger längs vägen till Mombasa ca en 2,5h körning från Nairobi vilket är halvvägs till Mombasa. Som jag har nämnt tidigare får inte vita vara ute på regionala vägar efter mörkrets inbrott.

Om jag och Phoebe nu skulle anse att vi inte kan vara på Hunters Lodge så är det ganska kört att dirigera om deltagarna. I Sverige skulle vi lätt slänga iväg ett e-mail, här måste man förlita sig på mobil-samtal till mobiltelefoner som kanske inte har blivit laddade på en vecka.

Kl. 12:30 kommer en taxi och hämtar oss och tar oss till Mada-Hotels huvudkontor i Nairobi. Vi fastnar självklart i bilköer och kommer dit vid 13:40. Där möts vi upp av en glad Betty och en trevlig chaufför. Vi hälsar och lovar att återkomma till henne när vi har sett ställe (hon glömmer självklart att säga att hon själv inte har varit där sen december förra året).

Väl på väg så meddelar chauffören att Betty har bett honom att först åka till flygplatsen för att hämta en person, därefter köra tillbaka till huvudkontoret och sen skulle vi åka till Kibwezi. Då flygplatsen ligger en god väg på Kibwezi så får både jag och Phoebe ett utbrott! Chauffören berättar att han hade försökt få Betty att förstå att hennes genialiska lösning inte var så genialiskt. Jag ber Phoebe ringa Betty, men hon lämnar snabbt över mobiltelefonen till mig: ”You are White!”. Ms. Hanna ringer och säger rakt på sak: “Do you really mean that we are first going to the airport and then to Kibwezi!”. Ni som känner mig vet säkerligen vilket tonfall jag har när jag sager den enda mening som besvaras med: “Ohh…well, tell the driver to go directly to Kibwezi”.
Jag meddelar svaret lugnt till chauffören sen är vi gladeligen på väg, trots hunger och törst då vi inte hann äta någon lunch eller inköpa något att dricka.

Mörkret faller här vid ungefär 18:15 och ni som är lite snabba i huvudräkning kan lätt räkna ut att med sammanlagt 5h bilkörning (om inget händer på vägen) inte ger oss mycket tid till några stopp.

30 min kvar på färden höll jag på att förgås av törst och kväser fram till chauffören att han måste stanna så att vi får köpa något att dricka.

I Kibwezi möts vi av en stank som kommer ifrån den närliggande dammen. Lodgen ligger i en härlig exotisk grönska med små gula fåglar, flerfärgade fjärilar och små söta fiskar i dammen. Tyvärr är konferenssalen inte lika exotisk då den är helt fuktskadad och det regnar in (hantverkare var dock där när vi kom och har säkerligen blivit akut inringda). Rummen är ok, men bara 20 till antal. Vi har räknat på att vi kommer att bli sammanlagt 45 stycken och kenyaner är inte så glada över att behöva dela rum med personer som de inte är släkt med.

Efter 30 min sitter vi i bilen igen på väg till Nairobi. Varken jag eller Phoebe är nöjda och skulle helst flytta workshopen, men då det är Liberal Democratic Partys egna förslag på boende så ringer vi dem och säger att de måste ta på sig ansvaret och förklara för deltagarna den dåliga standarden och förklara för dem att de måste dela rum. Därefter ringer vi till Betty och frågar när hon senast besökte stället. Vi meddelar också att vi inte tänker betala den summan hon begärt och då försöker hon muta mig med en gratis natt på ett annat Mada-hotell i Nairobi. Det kommer fram att hon själv inte har varit där sen i december förra året.

Kl 19:30 är vi hemma i kära Nairobi igen, trötta, sura och hungriga!

Tack vare den lilla dagsturen har vi ordnat lite extra jobb för oss imorgon. Egentligen skulle vi vara på Hunters Lodge nästa vecka också, men det vägrar vi. Därför måste vi nu sätta oss och ringa runt efter ett annat ställe, skriva nya brev till deltagarna som jag måste signera för hand (en mindre rolig uppgift…)

Bränn bilen!

2006-11-12T21:51:00.000+03:00

Vid lunch idag var jag åter tillbaka i Nairobi. Vi lämnade Kakamega igår och spenderade natten i Nakuru (2,5h körning från Nairobi) då det inte är tillåtet för privata reseföretag att köra runt med vita människor då det är mörkt. Jag är vit. Sedan har NDI i Kenya egna policies som ungefär säger detsamma fast då kvittar det vilken hudfärg man föddes med. Jag antar att det är ganska bra regler då vägarna inte är speciellt breda o väl underhållna, en del kenyaner kör som dårar "va, kan man blända av vid möte!?" o risken för vägpirater. Vägpirater, visst låter det spännande?? Jag har dock aldrig sett några...inte ens den gången i våras då vi åkte med en beväpnad vakt i bilen för att beskydda oss.

När man lämnar Nairobi så inser man hur oerhört bekvämt det är att bo där. Ta bara det här med min frustration över dåliga internetuppkopplingar! Det som är lite märkligt dock är att i det område som jag bor i här, jag bor hos Bjarte Tora, här fungerar internetuppkopplingen bättre än elen. Och om internet inte fungerar så vet man att det är hos Telkom som man ska klaga, fast när elen försvinner så vet man inte alls vart man ska klaga. Nu finns det ju något som heter generator, men husvärden är snål så han tillåter bara att generatorn är på då folk behöver laga mat, alltså några timmar på morgonen, lunch och kväll. Att jag sedan behöver tvätta mina kläder i en tvättmaskin kl 15 på eftermiddagen skiter han helt fullständigt i!

Några intressanta iakttagelser från workshopen...nja...det mesta har jag hört förut, men ett nytt kampanjknep fick jag höra! Ni män, visste ni att ett effektivt sätt att kampanja mot en kvinnlig motkandidat i riksdagsvalet är att bränna hennes bil? Att ingen tänkte på det under valet då till exempel Désirée Pethrus Engström bil var väl "stripad" med hennes namn.
Ett annat kampanjknep som jag har hört innan är att hänga ut den kvinnliga kandidaten i rikstidningen med rubriken "Prostituerad". Väldigt effektivt!

På tal om kvinnor och Désirée Pethrus Engström som är ordförande i kristdemokraternas kvinnoförbund så var Norges motsvarighet här på middag ikväll...hela presidiet för Kristeligt Folke Parti kvinnoförbund. De åt glatt köttfärsåsen gjord på kryddblandningen Royko som jag o Edvin hade slitit med. Som den enda kvinnan i huset så tog jag självklart hand om disken efter middagen... Jag vet, jag är duktig! ;)

Valsignade Kakamega?

2006-11-10T15:18:00.000+03:00

Vi ar fortfarande kvar i Kakamega och jag sitter pa HOtellet vid en urslo datorn med en annu varre uppkoppling, modem med en hastighet pa 33.6 kbps. Datorn ar sa slo att den inte ens fixar att andra sprak pa tangentbordet. Egentligen borde jag vara nojd med att det finns internet har overhuvudtaget.
I hotellets konferensrum sitter ca 40 kvinnor ifran partiet KANU och pratar om kommunikation, att leverera ett budskap. Undervisningsspraket ar kiswahili da en av kvinnorna inte forstod engelska. Det ar valdigt aktiva kvinnor och de hamnar snabbt i hetsiga diskussion. Det amnet som brukar diskuteras hetas ar att kvinnor ar sina egna fiender. Det ar ett mantra som mannen indoktrionera kvinnorna med vilket leder till att de inte ens forsoker. Saken ar den, att det inte ar kvinnorna som ar sina egna fiende utan de politiska strukturer som mannen har byggt upp i det har landet.

Idag fick jag lara mig nagot nytt om det har landet och om hur det var nar landet var en enpartistat. Da var alla som var 18 ar och uppat tvungna att ga med i KANU, som alltsa var det enda partiet, annars fick man inte ta nagon anstallning och man kunde inte heller ansoka till Universitet. Darfor ar de flesta i Kenya fortfarande med i KANU oavsett om de reflekterar over det eller ej. Manga har inte brytt sig om att aktivt ga ur partiet.

Kakamega ligger i vastra provinsen i Kenya, nara Viktoriasjon vilket resulterar i mycket fisk pa menyn. Vastra provinsen ar valdigt vacker da det regnar har nastan varje dag och har finner man ocksa Kenyas enda regnskog. Det enda turistmal jag tror provinsen har att erbjuda.
Jag har manga nara Kenyanska vanner som kommer fran byar utanfor den lilla staden Kakamega, bland annat Mika, Richard och Edvin som bor hemma hos norrmannen Bjarte Tora, dar aven jag bor nu. Forra aret akte jag och min syster Matilda med Mika hem till hans by Shamiroli. Vi hade en underbar helg dar utan rinnande vatten och el. Kollektivtrafiken bestar av cyklar sa kallade bodaboda och de tog oss bade till regnskogen och Richards o Edvins hem.

Nu ska jag ga upp och ansluta mig till kvinnorna.

Kakamega

2006-11-09T18:19:00.000+03:00

Jag sitter i Kakamega och ar efter 20 min helt frustrerad! Internet ar sa segt och jag maste verkligen fa ivag ett dokument till Sverige!
Vi kom hit ganska precis och ska ha workshop for kvinnor fran KANU. Forhoppningsvis blir workshopet pa engelska blandat med swahili sa att jag forstar lite.

jag far nog ge upp nu...fragan ar om jag kommer kunna publicera det har overhuvudtaget!

Nepal

2006-11-08T09:20:00.000+03:00

Precis efter valet 2002 åkte jag till Nepal för undervisa i engelska på en liten primary school. Läget i landet var ganska oroligt, men i huvudstaden Kathmandu var det oftast lugnt. Det enda man märkte av oroligheterna var strejker som ytlystes av maoisterna nästan varannan vecka och soldater vid passerskontroller mellan de olika stadsdelarna som stoppade en på väg hem på kvällarna. Maoisterna älskade transportstrejker och skolstrejker, det senare drabbades jag och min skola allt för ofta av. Många undervisningsdagar försvann och om det inte var strejk så var det en hinduisk eller buddistisk festival. Den mest onödiga helgdagen då alla statliga institutioner och skolor stängda var när Kungens barnbarn skulle inta fast föda för första gången!

I våras var det stora protester på Kathmandus gator mot den maktgalna kungen Gyanendra. Kungahuset har haft en absolutmakt och kung Gyanendra har manifesterat detta genom att till exempel avskeda hela regeringen under hösten 2002 och tillsätta sina egna vänner som ministrar. Efter demonstrationerna i våras avsade sig kungen all makt. Detta var en seger både för gemene man och maoisterna vars främsta krav har varit att bli av med monarkin.

Sen i våras har det pågått fredsamtal mellan Nepals interimsregering och maoistgerillan och natten till onsdagen kom de överrens om att gerillans vapen ska ställas under FN-kontroll. En interimsregering kommer att bildas i december där det bereds plats för maoisterna och sedan ska en ny grundlag antas och val hållas.

Detta är verkligen en glädjande nyhet! I en10 års lång konflikt där så många människor har fått sätta livet till, en konflikt som inte alls har fått den internationella uppmärksamhet som hade krävts för att få till en snabbare lösning. Om Himalayas sluttningar hade gömt lite svart guld hade troligtvis konflikten varit löst för länge sen och många människoliv hade räddats.
Hur cyniskt är inte världssamfundet?

Tisdag

2006-11-07T12:17:00.000+03:00

Trots att regnet strilar ner utanför fönstret så har dagen hittills varit väldigt bra. Människor svarar i sina mobiltelefoner, hotell och konferensrum blir bokade och snabba responser från Sverige. Parallellt har jag även hunnit plugga. Fy vad effektiv jag känner mig! =)

Mer porr?

2006-11-06T16:00:00.000+03:00

Vi har fått problem! Tre av våra workshop skulle vara på ett specifikt hotell i Machakos, men nu har de avbokat oss utan att säga något till oss!
Nu försöker vi med ett annat hotell, men de är lite för dyra. Hela det här har stoppat vår fortsatta planering!

Då jag inte har kunnat göra så mycket som är relaterat till workshopen här idag, så har jag hunnit med en del annat såsom att lyssna på det omtalade inslaget på Studio Ett från i fredags angående Erotikmässan. KDU Stockholmslän gick ut med ett pressmeddelande om att de tyckte att socialministern Göran Hägglund skulle stoppa mässan då en porrstjärna var inbjuden vilket då kan tolkas som att erotik likställs med porr och " Porrindustrin är en del i av den globala könshandeln och bör motarbetas, säger styrelsen för KDU i Stockholms län".
Kommentarer om själva inslaget kan ni läsa här, här och här.

Som ni förstår har det väckt lite upprörda känslor inom KDU. De flesta i förbundsstyrelsen (FS) verkar tolka det som att KDU Stockholmslän vill förbjuda erotik, vilket är helt ok för ett distrikt i KDU att tycka om så vore fallet (nu var det inte det KDU Stockholmslän ville göra). Problematiken är att FS inte låter distrikten före en egen politik, sen att P1 lyckades få till det med titeln (chefredaktör för Ny Framtid, KDUs medlemstidning) på Stockholmsläns representant så att det kunde tolkas som hela förbundet stod bakom åsikten är en annan sak.

Jag har inte uttalat mig så mycket om KDUs nya förbundsstyrelse innan, men det jag har erfarit de senaste månaderna är att de inte verkar vara riktigt torra bakom öronen. De har problem med den demokratiska proceduren och vill styra hela förbundet med en järnhand. Jag tänker inte ge några konkreta exempel här men vissa metoder kan liknas vid vad som händer i diffusa folkrepubliker som Kenya.
Nä FS, lite skärpning nu! Vad sägs om att hitta tillbaka till idealismen och vårt kärnbudskap?
Ni kan få ett litet kampanjtips på vägen:

Make love not war, Pensionera promillen och Öppna gränserna!

LDP vs. KANU

2006-11-05T15:30:00.000+03:00

Helgens workshop trodde vi från NDI var för kvinnor och ungdomar från Liberal Democratic Party (LDP), men ack så fel vi hade! Eller var det för Orange Democratic Movement (ODM), det nybildade koalitionspartiet?

LDP bildades efter en splittring i KANU 2002. Det nybildade LDP med sin ledare Raila Odinga bestämde sig för att stödja den nya koalitionen, NARC, som sedan vann presidentvalet mot KANUs presidentkandidat i december samma år. Efter folkomröstningen om den nya grundlagen förra året i november så ställde sig Raila med flera på nej-sidan, alltså emot president Kibaki och regeringens ställningstagande. Nej-sidan vann och under valkampanjandet hade en apelsin används som symbol (ja-sidan hade en banan) och Raila med flera bildade the Orange Democratic Movement. Denna rörelsen registrerade sig som ett parti nu i höstas. So far so good. Det lilla problemet är bara att människorna på gränsrotsnivå i partierna har inte en aning om vad som egentligen händer. Ledarna på nationellnivå gör precis som de vill utan att tillfråga eller ordna nationella kongresser för att undersöka vad majoriteten i partierna vill.

Så deltagarna som vi träffade under fredag och lördag som kommer från den centrala provinsen ansåg sig fortfarande tillhöra KANU. Samtidigt som en del av dem aldrig hade varit medlem i KANU utan hade gått med direkt i det nybildade LDP. Många kände sig väldigt osäkra inför det nybildade ODM och undrade vad som nu kommer att hända med deras parti.
Nästa lilla problem är att deltagarna kommer från stammen Kikuyu, den stam som idag presidenten kommer ifrån (presidenten kommer från Democratic Party, men idag uttalar han sig inte om vilket parti han för stunden tillhör). De har alltid trott sig vara oövervinnerliga och sen så förlorar de folkomröstningen om grundlagen och detta vände helt och hållet upp och ner på deras lilla verklighet. Många av dem vill fortfarande stödja den sittande presidenten Kibaki och vill därför inte att LDP (det intressanta här är också att LDP idag inte står bakom Kibaki utan sitter i opposition sen efter folkomröstningen då de blev kickade från regeringen) ingår en koaliation med KANU med flera.
Hänger du med? Det gör knappt jag kan jag erkänna...

Workshopen genomfördes på Kikuyu, vilket betyder att jag inte förstod någonting och inte fick förmånen att hålla ett anförande, även om deltagarna kom o tiggde om att jag skulle utbilda dem i demokrati. Bra för mitt ego att få höra det =)
Det var verkligen en grundutbildning i helgen om kvinnor och ungdomars roll i de politiska partierna, hur ett parti är organiserat, hur man kommunicera ett budskap m.m. Fredag eftermiddagen var avsatt för interndiskussion, vilket betydde att vi som presentera NDI fick lämna rummet.

Det var meningen att KANUs partiledare Uhuru Kenyatta skulle komma under fredagen. (Han var alltså presidentkandidat för partiet i valet 2002, handplockade av den förra diktatorn Moi som har format KANU). Men han fick förhinder. Hela hans närvaro hade gått ut på att få ett större stöd för ODM i den centrala provinsen. När vi lämnade i lördags så påstod det att han var på väg, men jag vet inte alls om han kom eller ej.
På tal om Moi, han handplockade Uhuru för att ta över partiledarskapet i KANU. Men Moi vill inte att KANU ska ingå i ODM vilket har skapat en ganska stor diskussion i media om hur relationen är mellan Moi och Uhuru. Uhuru har offentligt sagt att Moi måste respektera det nuvarande ledarskapet. Det är ganska stor sak att i ett land som Kenya, att Uhuru gå emot den gamla räven Moi.

Imorgon blir det kontorsarbete sen på torsdag bär det av till Kakamega som ligger i västra Kenya. Enligt mitt schema ska vi ha workshop för KANU Women...men vem kan veta säkert om det blir så?

Back to business!

2006-11-02T10:16:00.000+03:00

Då så var jag på plats på NDIs kontor i Nairobi. Det kalla konferensrummet (där jag oftast satt i våras) har omvandlats till ett kontor med 3 skrivbord varav jag har fått tillgång till ett. Sen jag var här sist så har kontoret växt och det är mycket nya ansikten och det sitter människor överallt.
Som vanligt kommer jag först och främst arbeta med Dixon, men även Phoebe som är intern här. Redan imorgon fredag har vi workshop. Det var meningen att vi skulle ha börjat i Kakamega (Western province), men det har blivit lite ändringar så nu ska vi till Juja som ligger strax norr om Nairobi. Det första partiet som jag kommer att möta är Liberal Democratic Party och främst kvinnor och ungdomar. Vi ska utbilda dem i Role of Political Parties in a Mulit-Party Democracy, Party Organization and Management, Strategic Planning och Communication Skills. Jag fick välja ämne så den här gången blir det Party Organization and Management. Ska nu sätta mig och läsa på lite om hur partierna är organiserade här i Kenya och sedan lägga upp min lilla föreläsning.

Halvt uppstressad...

2006-10-31T01:40:00.000+03:00

Känner jag mig nu. Om en sådär 4h är det dags att gå upp, duscha och sen slänga ner det sista i väskan innan avfärd till flygplatsen.

Det är alltså dags att åka till Kenya..igen. Jag känner inget speciellt, eller det känns typ som att åka hem till Jönköping en helg och hur spännande är det?
Det låter säkerligen lite katig, men Nairobi är mitt andra hem.
Du är varmt välkommen på besök!

Karibuni!

Internet hemma

2006-10-25T20:17:00.000+03:00

Måste ju berätta att sedan igår har jag o Frida internet här hemma så nu kan det bli ordning på mitt bloggande även i Sverige =) Det var väl en glad nyhet?
Det är inte bara mitt bloggande det blir ordning på utan även min kontakt med omvärlden!

Tillbaka i Sverige

2006-10-25T20:12:00.000+03:00

Sen igår kväll är jag tillbaka i Sverige. Under dagen har jag försökt skriva klart min hemtenta som ska in imorgon och just nu är jag bara trött o sur på den. När jag försöker argumentera för en sak så låser det sig i huvudet och jag tappar tesen som jag försöker argumentera för!
Det är väl dags för paus och lite uppmuntrande och hjälpande ord från Mats...

Nöje och jobb

2006-10-19T12:55:00.000+03:00

I tisdagskväll hämtade jag Josef Kuhlin på flygplatsen. Både han o jag är ju här för KDUs projekt, så från och med igår var mina nöjesdagar i Nairobi över. Första dagen då KDUarna kommer ner till Kenya brukar användas till acklimatisering. Josef har bott i Nairobi i 4 år under 90-talet så att vänja honom vid staden gick ganska snabbt. Redan på morgonen konstaterade vi att det var lika bra att börja med souvenirshoppingen. Efter ett besök vid bankomaten satte vi igång. Vi gick ut hårt med lyxturist shopping! =)

Lunchen intog sedan på en traditionell Kenyansk restaurang för 15 kr. Helt ok! Därefter hade jag en önskan att åka till ett helt okänt område i Nairobi som heter Eastleight. Där bor de flesta somalier och utbudet av varor är stort och billigt! Att ta sig dit gör man sedvanligt med den lokala kollektivtrafiken. Området ligger på den farliga sidan av Nairobi så Ruth från Youth Assembly hade via sms varnat oss för sk conmen och pick pockers.
Jag brukar tycka att det är mycket folk down town i Nairobi under rusningstid, men det är verkligen ingenting emot hur mycket folk det var i Eastleight. Vi var de enda vita och troligtvis de enda vita som har kommit dit själva utan någon kenyansk eskort.

Eastleight är det nya himmelriket för inköp av sjalar och tyger för mig! Kitenga (ett stort tygstycke på 4 meter) kostade bara 14 kr. De flesta sjalarna kostade mellan 13-18kr.

Stackars Josef följde snällt med mig och efter varje affär sa jag typ: "Bara en affär till!?". Tillslut konstaterade jag för Josef att det var väldigt vad jag hade blivit en typisk galen shopping tjej!

Väl tillbaka i city var vi väldigt möra och trötta. Vi gick till närmsta Dormans och intog en välbehövlig milkshake och kaffe. Klockan 17:30 skulle vi har styrelsemöte med YA. Jag föreslog för Josef att vi skulle vara lite svenska och komma i tid..det fick vi äta upp. Vi väntade i över 1,5h innan vi kunde köra igång mötet. Fast det var väldigt trevligt väntesnack med Mulle o Nick. Mulle o Nick berättade för Josef hur jag är som person och det är skrämmande vilken koll de har på mig! =) När Fridah dök upp så berättade hon om att varje gång hon pratade med sin chef så tänkte hon på mig. Som tur är så tycker Fridah väldigt mycket om sin chef. =)

Mötet gick bra och läget är under kontroll inför helgen. Just nu fick jag precis ett sms från Mulle som bekräftade att pengarna som fördes över från Sverige första gången den 27 september äntligen har kommit in på bankkontot här. Vi har haft väldigt mycket problem med det.

Om två timmar ska vi bege oss till Thika. Jag ska upp och packa ihop lite kläder inför helgen.
Helgen kommer bli jätte bra! Det känner jag på mig! På lördag ska vi bland annat ha paneldebatter där Dixon från NDI o jag ska vara med i samma panel. Det kommer att bli mycket intressant!

Nu på förmiddagen var jag o Josef förbi NDIs office. Jag hälsade på lite gamla arbetskamrater och Dixon bjöd oss på lunch. Som sagt...dags för packning!

Svarttaxi

2006-10-17T22:48:00.000+03:00

Svarttaxi åker jag nog mer än ofta här utan att vara medveten om det. Det är så många som ropar "Taxi madam?" efter en så oftast väljer man personen som verkar mest normal. Om jag tycker de har varit bra och pålitliga så tar jag deras nummer och ringer efter dem någon annan gång då jag behöver taxi. Annars åker jag med taxis som andra personer har rekommenderat mig. Så är det med Josef som jag åkte med ikväll.

På väg ut till flygplatsen säger han till mig att om polisen stoppar mig så måste jag säga att han är en vän till mig. Denna mening har jag hört innan från andra taxichaufförer, men jag har aldrig varit med om att vi har blivit stoppade förrän ikväll.

Vid flygplatsen måste man passera en spärr för att få komma in på området och där står det poliser. Vi blir stoppade och polisen hälsar artigt, undrar om vi har något bagage och ber om att få titta där bak. Därefter ber han Josef visa sitt körkort. Allt går lugnt och fint tills polisen tittar in genom fönstret och säger till mig:
How much have you paid for the taxi?
Jag tittar oförstående på honom och säger:
I havnt paid anything...this is a friend of mine.

En ren lögn...samtidigt ganska försvarbar. Om jag hade sagt att jag åkte med en taxi så skulle polisen ha hållt oss kvar och krävt oss på mutor. Jag vägrar betala mutor och visst kan man diskutera vad som är mest moraliskt rätt, att betala en muta eller ljuga?
Samtidigt är Josef en vän till mig och nog kunde det vara ersättning för bensin som jag betalar till honom. Annars har vi alla snart åkt svarttaxi med tanke på den sed som finns i vissa kretsar (såsom de frikyrkliga) då man delar på bensinkostnaderna.

Tår i ögat

2006-10-16T21:18:00.000+03:00

Dagen började lite smått segt. Jag förstår inte varför det är så svårt att komma upp ur sängen i Nairobi! Kan det bero på höjden?? Nairobi ligger 1820 meter över havet och syre halten i luften borde vara tunnare på denna höjden. När jag gjorde ett försök till att börja springa/jogga här i våras så kändes det ganska väl att det var tunnare syre. Det är så skönt när jag kommer upp med bra ursäkter! =)

I eftermiddag åkte jag till den kvinnogrupp som jag jobbade med i våras. Kvinnornas gemensamma nämnare är att de är HIV positiva. Min främsta uppgift var att lära en liten grupp att skriva och läsa swahili, en annan grupp hade jag engelska lektioner med. Utöver det stöttade jag och hjälpte projektledaren Pia.
I våras var det ganska mycket konflikter i gruppen och precis när jag lämnade hade gruppen splittrats. De kvinnor som valde att stanna och fullfölja Pias vision, att producera halsband och på så sätt få en inkomst, var de som jag träffade idag.
Jag har tyvärr inte haft så mycket kontakt med Pia sen jag kom hem och visste inte riktigt idag hur läget var i gruppen. När jag lämnade hade vi precis flyttat in i ett nytt hus och det var dit jag kom idag. Det första jag möttes av var 27 små söta ungar i ålder 1-3 år som skrek "How are you!" och sträckte upp sina armar emot mig. Barnskötarna visade mig till rummet där kvinnorna hade svenska klass. När jag sticker in huvudet så bryter ett jubel ut bland kvinnorna! En sådan härlig känsla steg upp inom mig så jag höll nästan på att börja gråta. Grymt vad jag tycker om dessa kvinnor!
Vid rummets kortsida ser jag två förvånade vita personer som jag hälsar på och som visar sig vara svenskar. När jag presenterar mig som Hanna så säger tjejen: "Jaha, är du Hanna som kvinnorna alltid pratar om!?"

Kvinnorna har idag ett fast jobb med månadslön att gå till. På arbetsplatsen får de hjälp med barnpassning. Precis i dagarna har de fått en stor order ifrån Sverige på 1500 smycken. I maj nästa år ska de resa till Sverige och uppträda med sång o dans och berätta om HIV/Aids. De ska stanna i en hel månad. Jag tror inte riktigt att de har förstått vilka kontraster det är mellan Göteborg och Kibera, Kibera som är södra afrikas största slum. Alltså, det är så häftigt att det har blivit en så stor förändring i kvinnornas liv! De tar fortfarande kollodialt silver som kväver HIV viruset (och varför vet inte du ngt om kollodialt silver? vad kan jag säga, titta på filmen Constant Gardener och dra därefter dina egna slutsater) och håller dem friska.

Efter ett par timmar i hos kvinnorna åkte jag ner på stan för ett styrelsemöte med Youth Assembly. Väldigt roligt att få träffa dem igen och höra alla "Welcome home!" =)

Jag kanske är lite väl hemma här i Nairobi med tanke på att jag har tagit tillvara på the African time. Styrelsemötet skulle börja 17, jag var där 17:20 och då hade precis Ruth kommit. När vi sedan skiljdes åt så tillät de mig inte ens ta en taxi (som jag som vit annars gör) trots mörkret utan Nick följde mig till bussen och såg till att jag kom med en innan han gick (gentleman uti fingertopparna). I bussen ringde jag efter en eskort (Edvin, nästa gentleman) som mötte upp mig vid busshållsplatsen och följde mig hem. Jag är inte helt dumdristig i en av världens farligaste städer.

Grädden på moset av min kenyanisering är att jag frivilligt åt ugali och kyckling kokt i tomater och lök till kvällsmat och till och med tyckte det var väldigt gott!
Känn på den Jullan! ;)

Stand up

2006-10-15T23:10:00.000+03:00

Join forces with people all over the world on October 15th & 16th, 2006 to set the first ever world record for the largest number of people to STAND UP Against Poverty and STAND UP for the Millennium Development Goals!

STAND UP because...
...every day 24 000 people die from hunger
...every day more than 100 million children are denied the chance to go to school
...every day 1.1 billion people have to drink polluted water
...every day 8 200 people die due to HIV/Aids

Stand up and demand promises made by our governments to end poverty and achive the millennium development goals by 2015 are kept.

www.millenniumcampaign.org

Sammanfattningsvis så var detta temat på predikan i NPC Valley Road idag. Pastorn hann även med att ge en rejäl känga till den Kenyanska regeringen och den arrogans som finns i en del kyrkor i Kenya med många besökare från medel- och högklass människor.

Förutom kyrkbesök har jag hunnit med en lång kaffe med min vän Richard och en middag på en etiopisk restaurang med vännen David och hans amerikanska kompis Jessica.

Hemma?

2006-10-14T22:30:00.000+03:00

Anlände för ca 3h sedan och har hunnit med lite middag och kenyanska nyheter. Nyheterna var väl inte speciellt trevliga dock. Det rapporterades om en mamma som hade skurit av sina söners penisar. Föräldrarna hade börjat bråka o fadern hade uttryckt att han ville hellre ha flickor än söner, så mamman tog saken i egna händer.

Det känns underbart att vara tillbaka! Allt är sig likt. Det enda sura var att mitt kenyanska nummer har blivit inaktivt. Då jag har varit borta så har de byggt ut det abonnemang-nätverk som jag har, o de nummer som då hade varit inaktiva i mer än 3 månader plockade de bort. Så det första jag fick göra var att köpa ett nytt sim-kort. Fungerade bra då Bjarte var lite sen med att hämta mig. Jag har meddelat de kenyanska vänner som jag gärna fortsätter att ha en närmre kontakt med mitt nya nummer, så min mobil har gått varm i ca 1 h nu. Jag var på toa och fick under den tiden 4 missade samtal och 7 sms. Inte illa!? Så populär är jag ju inte ens i Sverige ;)

Nu väntar sängen. Jag återkommer väl här snart igen då jag har bättre internet möjligheter här än hemma i min lägenhet.

Kenya, here I come!

2006-10-13T23:06:00.000+03:00

Om några timmar bär det av till Kenya igen. Det känns väldigt roligt! Jag ser verkligen fram emot att få träffa mina vänner där.
Denna turen är på 10 dagar, därefter är jag hemma en vecka innan jag åker till Kenya för 3 veckor. Resan nu är för KDU, nästa för KIC. Antar att jag återkommer med mer information och onödigt vetande om det här på min blogg.

Nu ska jag spendera de sista timmarna i Sverige med min M! =)

Multinationella företag (MNC)

2006-10-10T15:40:00.000+03:00

Jag är en stor motståndare till mulitnationella företag såsom Nestle och Coca-Cola. Det senaste året har jag dock tyckt att mina argument emot dessa företag har börjat tryta, då till exempel människor påpekar hur många jobbtillfället multinationella företag skapar i utvecklings länderna.
Argument som att Nestle förespråka att kvinnor ska ge sina barn pulvermjölk istället för bröstmjölk känns lite förlegat. Problematiken med pulvermjölk har varit att kvinnorna inte har haft tillgång till rent vatten att blanda pulvret med och barnen har därför drabbats av diarrer m.m. som oftast har lett till döden. Idag tror jag inte Nestle uppmuntrar t ex kvinnor i Afrika att använda pulvermjölk.

Världen står inför många framtida problem och ett av dessa är bristen på vatten. I Sverige förbrukar varje person ca 20 000 kubikmeter vatten per år. En minimumgräns har satts till att en person bör ha tillgång till 1000 kubikmeter vatten. Denna mängd vatten är ett drömscenario för en person till exempel i North Eastern provinsen i Kenya.

Problematiken med till exempelmultinationella företaget Coca-Cola (som har sina fabriker mer eller mindra över hela världen) är att de överutnyttjar grundvattentäckterna vilket försätter den lokala befolkningen i akut vattenbrist.

Finns det något bättre argument mot ett multinationellt företag?

Du kan väl tänka på detta nästa gång du dricker din coca cola, fanta eller annan drickbar dryck från företaget Coca-Cola.

Mer vatten till folket!

Har du hört det senaste ryktet?

2006-10-09T17:12:00.000+03:00

Världen är liten och den kristdemokratiska rörelsen i Sverige är mindre.
Rykten sprids snabbt och jag antar att det är mitt uppdrag att bekräfta de som berör mig.

Ryktet stämmer. Han föll och jag likaså.
Jag antar att jag med detta ger svar på en fråga tidigare ställd här på bloggen under rubriken: Nykterister är vi snart allihopa!

HC har stor påverkan på Mats och Mats på HC. ;)

Händig vs. Pysslig

2006-10-04T12:58:00.000+03:00

När jag inte har internet hemma så glömmer jag allt för ofta bort saker i min vardag som jag skulle vilja kommentera.
En incident som händer för någon helg sedan som jag tänkta att "detta måste jag kommentera" är följande:

Jag har ju flyttat in i en ny lägenhet med betongväggar. Det är ju alltid lika smidigt då det ska sättas upp hyllor m.m. Jag anser mig själv vara ganska händig och min kombo Frida har gett mig sin bekräftelse på att det är så (nu säger ju detta inget om hur händigt jag är eftersom det är i relation till händig Frida är). Min händighet sträcker sig bland annat till att borra hål i tak, plugga och sätta i taklampskrok, köpa sladd och skarva för nya eller byte av kontakter m.m.

Händelse: Frida hade två killkompisar på besök och jag tog tillfället i akt och frågade om de kunde bistå med sina händer när jag skulle sätta upp två hyllor på väggen. De kände sig osäkra inför situationen då de inte hade varit med om att borra i betongväggar förut men jag lugnade ner dem och sa att jag hade koll på läget. Då uttrycker sig den ena killen: "Jasså, du är lite pysslig du!?"

Ursäkta mig!? Jag pysslig? Vad hände med händig?
Är det bara killar som är händiga och när en tjej utför samma göromål så är hon pysslig?
Hur skulle det låta om jag påstod att min pappa som är väldigt duktig på att renovera, att han är pysslig? Ingen skulle väl få associationerna att han höll på med hemrenoverationer utan folk skulle väl tro att han sitter hemma och göra hemmagjorda julkort t ex.

Nädå, jag blir inte alls upprörd när någon kallar mig pysslig, men den här gången ansåg jag mig vara väldigt händig. Och tilläggas kan är att jag är väldig hushållig också!

Dagen präglad av Dagen och Helgen

2006-10-02T18:05:00.000+03:00

Känner mig lite smått seg idag efter för lite sömn mellan lördag och söndag och en "över"social söndag.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig. Innan jag var i Kenya så tyckte jag väldigt mycket om att få mycket tid med mig själv, att helt enkelt få vara ensam. Efter en dag med plugg m.m. tyckte jag det var skönt att komma hem till en tom lägenhet. Men nu icke så! Något har hänt! Jag tror det beror på min Kenya vistelse. Jag har blivit så beroende av att ha människor runtomkring mig. När jag reflekterade över att Frida skulle åka till Kaxholmen under helgen insåg jag hur tomt det skulle bli i lägenheten utan henne. Hon lämnade redan i torsdagseftermiddag. Som tur är har några vänliga själar vid namn Marlene, Mats, Daniel o Hanna uppfyllt mitt sociala behov under hela helgen. Någon mer än andra ;)

Antar att jag här på bloggen borde reflektera över mitt besök på Livets Ord igår, min lördag som tidningen Dagen representant eller teatern Hemkomsten som jag såg i fredags...men det får vara till en annan gång...

Kenyansk väninna skriver...

2006-09-24T19:53:00.000+03:00

" i am also getting used to doing cooking, cleaning, washing for myself...housegirls don't exist here!"

Intressant upptäckt som min kära Kenyanska väninna har gjort i Tyskland där hon ska studera en tid framöver. Hon fortsätter med:

"it's an enjoyable experience and good preparation for the future."